Å vet ni vad?

Jag – Ja just lilla jag! Fick följa med Va! Är det inte underbart! Tänk… Jag tror nästan inte att det är sant…

Jag ska berätta – jag hade förstått att något var på gång, för helt plötsligt så började ta bort alla våra filtar som ligger på i våra bäddar och så började de att fösa in alla mina vänner i en box…  Den ena efter den andra fick de in i boxen… Birgitta -Veronica – Tiger – Miranda å till och med Charlie… Å sen stängde de boxdörren – å jag hann inte gå in! Kvar satt jag därute alldeles ensam – i en bädd – utan filt – utan vänner…. Då började jag att gråta…

Å vet ni då hände det fantastiska – efter att ha gråtit hela natten så öppnades den där boxdörren å de sa varsågod Annie du kan gå in du med! Jag drog inte tassarna efter mig ska ni veta, snabbt som attan så var jag där inne med mina vänner!  LYCKA! Vi gruppkramades en stund…

Sen blev det lite läskigt de lurade in oss i transportburar å så var jag alldeles ensam igen, så jag började gråta, men då vände de på min transportbur å då såg jag att alla de andra också satt i varsin (förutom Miranda & Tiger då som satt i samma). Men Charlie satt inte i någon bur! Han skulle åka lite senare sa de… Å de hoppas jag verkligen jag vill inte va utan min snälla Charlie…

I alla fall så åkte vi jätte, jätte länge i den där brummande röda saken men jag såg in i de andra transportburarna och ibland så sjöng vi lite för att lugna ner oss men det kändes ändå bra på nått sätt – det kändes som vi var på väg mot ett äventyr – å vi var ju tillsammans allihopa så det kändes skönt i magen ändå.
Å sen förstår ni efter att vi åkt jätte läääääänge så lyftes vi ut å bars in i ett hus å där kände jag att det luktade stora lurviga saker (de kallas visst hundar, men de var snälla och sa inte så mycket eller så pratade de ett annat språk som jag inte förstod).

Ja i alla fall så öppnade de våra burar och alla utom Tiger & Miranda gick genast ut.

Å det var lite konstigt för där på hyllorna låg alla våra filtar! Huuuur kunde de ligga där det tyckte ja va jättekonstigt!

Men det var ju bra så att de inte kommit bort för de är väldigt sköna att ligga på de där filtarna (vi har fått dem i julklapp av snälla människor) Ja i all fall, i det lilla rummet fanns ett hål i väggen som jag å Veronica kröp igenom å där var det ett annat rum å där låg jätte konstigt fler av våra saker som vi hade på katthemmet! Å så fanns det en sån där säng som man kunde krypa under så det gjorde vi å där ligger vi nu å funderar lite men det är väldigt spännande det här!
Å tänk att jag- lilla jag fick följa med!
Tack Montse & Mog – TACK! Kramar från er Annie