Snuggels Jr af Kotteland

Lilla Snuggels och syrran Norpans letande efter ett nytt hem är slut – helt plötsligt så kom de på att de ju redan var hemma!!! Och att de alls inte behövde flytta någonstans! Varför skulle de det? Snuggels älskar ju sin jourhemsmatte och alla sina kattvänner, sitt hus och sin rastgård. Saken var klar! Hemma för gott Ha ett underbart liv tillsammans älskade vänner! Många långa kramar från oss till er alla!

Om Snuggels.

Vi fick larm av en familj som hade köpt ett hus i Kårsta och som efter ett tag upptäckte att det bodde en kattfamilj under deras hus. Huset ligger lantligt och de få boende som bodde i närheten kände inte till katterna, gissningen blev att det var de gamla ägarna som lämnat dem kvar men inte heller de ville kännas vid kattfamiljen. Då ungarna bara var runt 6 veckor så kändes det akut att få in dem omgående. De fick alla åka till ett av våra jourhem i Västerås.

Lille Snuggels Jr vill själv berätta och det får han ju så klart!

Hej Jag heter Snuggels Jr! Och jag bor hos en tvåbening i nått dom kallar Kotteland. Här trivs jag bra men är väldigt osäker när de händer nya saker… Jourhems-matte säger att det beror på min bakgrund (vad det nu betyder?)

Men jag är glad ändå när jag är glad och ääälskar att leka med pipande möss som hänger fast i nått snöre som min tvåbening gjort! Å så har hon köpt en ost med en elektronisk mus i. Meeen den listade jag ju ut direkt hur man gjorde med. (Jag är teknisk lagd förstår ni) Så nu låter jag syrran ta över den. ( Å hon kommer leka lääängre än jag med den) Hi hi….. Ja ni fattar?

Anledningen till att jag blir så rädd för min tvåbening ibland även fast jag känner henne är att när jag var liten och hemlös, hände nått fruktansvärt…
När jag var riktigt liten så kom jag bort från min familj och blev jagad.

Och höll på att bli bli uppäten jag vet inte riktigt utav vad men nått mycke större än mig. Så när min tvåbening tog i mig första gången skrek jag för livet!För jag trodde hon tänkte äta upp mig… Men det gjorde hon ju inte så klart… (Syrran säger att jag har drömt det där – Men det har jag INTE!!! Så det så!)

Tvåbeningen är faktiskt väldigt snäll och matar mig med nått gott ibland å det kan jag inte motstå och tar försiktigt ur hennes hand Men jag tycker det är lite läskigt fortfarande!!!

Jag önskar att jag en dag ska få en sådan där familj som tvåbeningen pratar om Ett sådant där ¨Föralltidhem¨ hos en lugn och trygg familj där jag får leva med min syster Norpan för resten av livet… Och så vill vi att det finns en snäll katt där redan som tar hand om oss och lär oss att vi inte behöver vara rädd någonsin igen…

Å bara få en massa mat, kärlek och omvårdnad… Å jo en sån där sjysst låda med sand, mjuk härlig sand… Förr bajsade jag i skogen. De gillade jag inte. Låda är mycke bättre en riktigt bra uppfinning av de där tvåbeningarna! Å så vill jag inte att det ska bo några små små människor där bara halvstora eller bara stora tvåbeningar…