Till minne av Anton the Survivor

Att se in i dina ögon och mötas av så mycket kärlek och av ditt lugn – Du förstod, du visste att vi inte var redo att låta dig gå…

Anton – du var så klok och så vis du lät oss hållas. Tålmodigt gav du oss av din värme. Du gav oss tid den tid vi behövde för att kunna släppa dig

Anton – vi ville ju ge dig så mycket mer än du hann få. Några lyckliga sista år av allt det du gått miste om, men ödet ville annorlunda

Vi fick ge dig ett sista år. Vi fick se dig utvecklas från att vara arg, rädd och misstänksam till att vara varm och kärleksfull mot oss  – som du litade på

Du visste Anton – du visste att din tid var ute och du gav oss den tid vi behövde för att släppa taget om dig – att låta dig gå

Anton – så var det dags – du var redo – vi blev tvungna att göra oss redo för din skull – du visste att vi älskade dig och litade på att vi skulle hjälpa dig nu när tiden var inne

Du har nu somnat in älskade Anton. Du finns inte här hos oss längre, men du kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan –  vi kommer alltid att bära dig med oss

Tack älskade Anton för att vi fick ha dig hos oss

Tack älskade Anton för att vi fick lära känna dig

Tack älskade Anton för din kärlek och för det förtroende du gav oss

Du lämnar ett stort tomrum och en oändlig saknad efter dig

 Vi älskar dig för alltid  – vår fina fina Anton

 För alltid

Om Anton

Anton hittades i Ågesta – han var trött och sliten och hade många gamla skador, hans kind såg ut att ha varit helt uppskuren och hade sedan läkt ihop av sig själv…  Anton hade sökt skydd under ett öde hus tillsammans med några andra katter.

Då kylan började komma blev han infångad och fick komma in till oss. Han var omärkt och okastrerad. Anton är en mycket sargad äldre kattherre som antagligen levt hemlös under väldigt många år. Han höll oss på avstånd de första månaderna – spottade och fräste, men nu vet vi – att han var en förvildad tamkatt.

Vi vann till slut hans förtroende – han släppte oss nära och njöt av våra klappar. Han tog tacksamt emot allt vi hade att ge honom…

Antons liv hade varit tungt och svårt – han behövde lugn och ro, god mat och kärlek. Det  fick han hos oss – men sorgligt nog fick Anton alldeles för kort tid här hos oss…