Stickan of Mörbywoods

💕 Efter ett långt och lyckligt liv har finaste Stickan gått över Regnbågsbron. Stickan flyttade med två av sina vänner Lady & Murre till ett fantastiskt kärleksfullt hem i Huddinge. Där levde han lycklig i resten av sina dagar. 💕

Husse skriver en sista hälsning till sin Stickan:
”Du bodde hos oss i över 10 år. En underbar och lycklig tid med oss emellan fylld av ömsesidig Kärlek.”
/Peter

Om Stickan:
Stickan hade länge gått hemlös på Mörbyhöjden och i området runt Danderyds sjukhus. Det är oklart hur länge han har funnits i området då uppgifterna går isär, helt klart är att han är pappa till flera kullar som fötts på Mörbyhöjden. Han blev stödmatad av en dam i området i väntan på plats på katthemmet då vi först prioriterade all honkatter så att det inte skulle bli fler ungar och deras halv vuxna ungar. Stickan fångades sedan in när alla andra var inne och visade sig då vara helt tam, men det var tydligt att det var länge sedan han varit i närkontakt med människor.

Sakta men säkert förvandlas Stickan till en riktig mysprins! Kelig och väldigt social – En mycket stor personlighet! Alla på katthemmet älskade honom och han stod som huvudperson för många roliga bloggar på hemsidan. Han skickade sedan han flyttat en personlig hälsning (med lite hjälp) från sitt hem som fick sin plats i vår bok Det finns inga vildkatter ❤️
Den speglar hans personlighet väl!

Från boken, Brev & Hälsningar:

Tjihooo tjolahopp tjena heeej här kommer några rader från meeeej ! Brudarna på katthemmet vill att jag berättar lite om min resa från uteliggare till lyxlirare och de kan jag väl göra.
Det var en dag för länge, länge sedan, jag hängde som vanligt på mitt berg, chillade med polarna och tuggade på lite grenar i väntan på den dagliga utspisningen från tanten på balkongen. Rätt var det var så fick jag syn på två brudar som kom vinglande med någon gallerpryl mellan sig, de råddade runt och betedde sig allmänt förvirrat. Men lika fort som de kom så försvann de igen … Eller de typ gömde sig i en buske och verkade tro att jag inte skulle se dem, korkade brudar !
Innan jag hann fundera vidare på det så kände jag en helt ljuvlig doft sprida sig … Åhhh … det var doften av tonfisk och det luktade från den där konstiga prylen de lämnat kvar. Det var ju inte så mycket att snacka om, nyserverad tonfisk ! Såklart jag skulle ner dit och ta en tugga men då plötsligt hoppade de virriga brudarna ut från busken och började skrika schas, schas din stora slusk, maten är till de små kissarna bakom dig. Jag fattade ingenting och kände inte att de var värda att lyssna på så jag ställde in nosen med riktning på käket och då kom de springande igen … Barn och mammor först vrålade de och viftade för fullt åt mig så till slut var jag tvungen att ge upp !
Scenen fortsatte att utspela sig var och varannan dag i flera veckor och jag kände att jag började surna till rejält … Jag ville ju också få smaka den goda tonfisken … Allt brudarna sa var – Hejda dig grabben – Det blir din tur tids nog ! Jag fattade inte vad de menade och jag kände att de absolut inte var att lita på då en efter en av mina polare försvann spårlöst och jag var rätt säker på att brudarna hade något med det att göra …
Så en dag var det helt plötsligt okej, brudarna serverade den dagliga tonfisken och sa –Vassego fina, fina Stickan nu är det din tur att käka ! Åhhh – äntligen tänkte jag och gjorde en tjurrusning rätt in till tonfisken i gallersaken så att de inte skulle hinna ångra sig och innan jag visste ordet av så hörde jag en smäll och sen slängde de en filt över allt ! Å jag satt fast, jag var fångad, men ärligt kan jag säga att jag inte brydde mig nämnvärt … Jag hade ju en stor tallrik tonfisk framför nosen och det gäller ju att fatta vad som är viktigt här i livet och inte slösa energi på att hetsa upp sig i onödan så jag fortsatte käka på min goda tonfisk. Och sen har jag ingen aning om vad som hände ? Ungefär samtidigt som tonfisken var uppäten så släppte de ut mig i ett litet rum där det fanns ännu mera mat så jag fortsatte att käka på och sen när jag blev trött hittade jag en skön bädd och då var det natti, natti. Så rullade dagarna på ett tag och en dag var jag inne hos en massa människor med gröna kläder som gjorde mig groggy och nog måste ha nypit mig hårt i både baken och ena örat för jag var ordentligt öm några dagar efter det …
Allt gick i en rasande fart och innan jag visste ordet av så var jag helt plötsligt ute bland en massa andra kissar och där på en hylla i köket så hittade jag båda min gamla polare Tiger och Greta och det var en massa fler bekanta svansar lite här och var i lokalerna. Jag kände direkt att det här kommer bli toppen ! Får jag bara lära känna alla här kan jag nog styra upp det lite och se till att jag blir Chefen här.
Å det blev jag så klart å sen rullade det bara på, det kom en familj som blev störtkär i mig (så klart) De bodde i ett typ palats i Huddinge å jag följde med dem dit och jag tog den sköna Lady med mig. Jag tog också med mig en gammal lirare som heter Pappa Murre men han var lite konstig, han tyckte
att vårt palats var alldeles för stort så han gick tvärs över gatan och flyttade in till ett par trevliga grannar. Å där bor han kvar nu – Jag brukar vinka till honom ibland från mitt palats !
Här lever jag än och är Kung i området och här tänker jag leva i alla mina dagar !
Snipp, snapp, slut så var min story slut ! Tjingeling från världens bästa Stickan !
❤️❤️❤️