Mattis von Baden

Varför var livet så orättvist mot dig?

Det var tydligt att dina år som hemlös varit riktigt tuffa, dina tänder var sönderslagna, dina öron frostskadade, du drogs med svåra infektioner i kroppen och dina njurar var påverkade… Din kamp för överlevnad hade varit svår och nu när du äntligen fått hjälp – kunde det inte fått vara nog då?
Var du verkligen tvungen att drabbas av mer sjukdom, varför var livet så fruktansvärt orättvist mot dig Mattis? Vi visste att med dina dåliga njurvärden så skulle ditt liv inte bli så långt, men under din tid här så blev du bara piggare och starkare för var dag så känslan fanns ändå att du kunde få ett par sista bra år.

Vi är så ledsna för din skull Mattis, över allt lidande du har gått igenom men trots att din tid hos oss inte blev så lång så vet vi att du var tacksam över den tid och hjälp du fick, det syntes så väl i dina ögon
Då du aldrig kunde flytta ut på katthemmet så blev ditt liv något begränsat men vi gjorde vårt bästa för att se till att du hade de bekvämligheter du önskade dig. Du fick mjuka bäddar på alla de ställen du valde, vatten och matskålar på flertalet ställen så du aldrig behövde vara hungrig eller törstig.

Känslan av sorg och saknad är stark men vi känner även tacksamhet.
Tacksamhet över att du fick hjälp och inte behövde dö ensam ute i kylan – Tacksamhet över att du fick uppleva några sista bra månader i värme och trygghet –  Tacksamhet över att vi fick ge dig omsorg och kärlek och Tacksamhet över att vi fick lära känna Dig Mattis!

För Du var magisk Mattis, du charmade oss alla!

Allt var alltid på dina villkor, Du var envis som få och vi älskade dig för det!
Det kommer att bli så tomt här utan dig, vi kommer att sakna dig så mycket och nu när du inte längre är här hos oss så slås vi av vilket tomrum du lämnar efter dig. Inte bara hos oss som älskade dig utan även hur tomt det kommer att bli utan den harmoni och värme du spred till alla nya katter som kom in.
Du lade dig alltid utanför boxen när en ny katt kom in, det kändes som att du ville förmedla att allt här var okej, att de hade kommit till ett bra ställe och inte behövde vara rädda mer. Vi hoppas du vet hur mycket det måste ha betytt för många av dem, hur viktig du var.

Älskade fina Mattis, du har satt ett stort avtryck i våra hjärtan och vi kommer aldrig någonsin att glömma dig

Om Mattis:

Mattis gick hemlös i Saltsjöbaden och av hans skick att döma så har han levt ett hårt liv under många år… Vi fick larm av en ung tjej som insåg att Mattis var i akut behov av hjälp, han har sista månaden hängt runt hennes svärföräldrars hus och de har matat honom i väntan på lösning.

Ingen känner till Mattis ursprung eller historia men trots att han är något förvildad nu så råder det ingen tvekan om att han någon gång har levt hos någon människa. Vi kan se det i hans ögon och på hans kroppsspråk – han ligger lugnt och avslappnat utsträckt när han sover öppet på sin hylla! Men tyvärr var han både omärkt och okastrerad vid upphittandet.

Mattis är rätt cool trots omständigheterna, han tycker nog att det var så skönt att komma in i värmen så han vande sig rätt snabbt vid miljön inne och uppskattade alla bekvämligheter men då han är ovan vid mänsklig närhet så vill han ännu att de flesta av oss håller oss på lite lagom avstånd. Men vi jobbar på med hans klappträning och sakta men säkert så har han släppt de han känner lite närmare inpå sig och visar tydligt att det är skönt med klappar och att bli borstad, någonstans långt där inne börjar han minnas hur det var när livet var bra och han tillhörde någon <3.

Mattis har tagit mycket stryk av sina år som hemlös, han har förhöjda njurvärden och måste äta njurfoder för det, han får även blodtrycks sänkande medicin.

Mattis fungerar utmärkt med andra katter.