Det var inte så lätt…

I början är jag kom in till katthemmet så var det en sån stor omställning att det först kändes väldigt läskigt och jag kände mig lite rädd och osäker över allt det nya… Och även om  jag varit någons katt och egentligen är det ni kallar tam (fast jag hade mest levt ute) så kändes allt så konstigt och främmande så jag tog det säkra för det osäkra och höll alla människor på avstånd en tid för att liksom kartlägga situationen, om ni förstår?

Men sedan när jag lärt mig rutinerna, träffat de andra katter som varit här lite längre och som kan visa vägen då blev jag lite modigare och kunde börja slappna av och njuta, inte bara av värmen och maten, utan även av klappar, uppmärksamheten och de nyfunna vännerna. Så nu känns det bättre och jag törs släppa er närmre igen! Sorry om jag varit lite tuff, men ni förstår säker!
/ Tiger