Mio hälsar!

Hej!
Det var länge sen ja flytta fr katthemmet nu! Över ett år sen tror ja! Det har hänt mycke både roliga å sorgliga saker … Ja kom hit (till en av tjejerna som jag redan kände, de va skönt). 🙂
Här fanns en (lite dum) katt å nåra snälla – speciellt Newton- han gillade ja direkt! Han hade också bott på katthemmet när han va kattunge för länge, länge sen! Han å ja fann varann direkt, han va så snäll å visa mig runt å lekte me mig å vi myste ihop – Vi blev som bröder han å ja ! Hans bror som ja kallade Farbror Molligan – Han hade ja lite respekt för, han va en lite mer allvarlig typ som nästan aldrig va hemma – han drog iväg på sina grejjer å vi fick inte va me (bara för stora starka grabbar sa han…) Hm…
Så ja å Newton lekte hemma på gården i stället. Han visa mig sina bästa mössjagarställen! I början fånga han dem åt mig – Å en gång vet ni så fick ja en ekorre!!! Ja blev så stolt så ja ville ta in den men då skrek dumma matte åt mig så då åt ja upp den i stället – allt utom svansen slank ner – kändes lite konstigt i magen efteråt… Newton bara suckade å sa -ja, ja du lär dig väl snart, kanske… (va han nu mena me de? )
I alla fall så hade vi ett bra liv de va kul! Men så började Newton bli så trött, han orkade inte jaga mig så mycke längre å när jag fångade mer möss än han så förstod ja att det va nått som inte va bra me honom.. Han ville inte prata om det men matte va orolig det kände ja och tog med Newton och åkte iväg då och då så fick han en massa piller som han skulle ha morron å kväll (men de va inte så dumt för efter pillren så fick han godis å då fick ja också det! 🙂
Men i alla fall en kväll så sa Newton att han skulle åka bort å att jag skulle stanna här… De ville ja inte utan ja ville följa med, men det fick ja inte sa han jag fick komma sen när det var dags… Va han nu menade med det … Dagen efter så åkte de iväg med Newton och sa – Vi kommer snart tillbaks! Men ja visste ju att det inte stämde å ja blev väldigt ledsen å kunde inte låta bli att vänta i alla fall å kolla i fönstren å ropa lite i alla fall, ja kunde få honom å ändra sig… Men han kom aldrig mer tillbaks- precis som han sagt… Så ja får vänta på det där – när det blir min tur, för då ska vi ses igen – Det lovade han mig min bästa vän, min brorsa Newton!
I alla fall så småningom vande jag mig vid att han inte va där längre å ja börja hänga lite med Farbror Molligan som höll sig inne för det var snö å kallat ute. Han började faktiskt leka lite me mig också å det kändes jättebra – Han e snäll Farbror Molligan ändå! Sen helt plötsligt så hände de nått konstigt – Ja och Molligan fick följa med matte – vi åkte lååååångt ut i skogen å flyttade in i ett litet hus. Spännande men jätte konstigt först – för säkerhets skull så gömde ja mig under täcket första dygnet … Farbror Molligan låg bredvid mig å spann för att ja skulle lugna ner mig… Ja tror han sa typ: Coola ner grabben – det e lugnt – ja har koll på läget! Så efter ett dygn under täcket så våga jag mig ut å där fanns faktiskt alla mina saker som jag haft hemma! Å det luktade hemma blandat med nått nytt konstigt, men va rätt ok!! Lite spännande!
Molligan å ja kollar runt på allt tillsammans å varje kväll så leker vi med matte å jagar varann å på dagarna så sover vi midda där uppe för matte stökar runt å håller på så man inte kan sova där nere!
Så allt e ok igen ändå! Å ja har fått en ny – ny bror igen – Farbror Molligan 🙂
Pussar från Mio! ( Ja skickar me lite bilder å en film på mig å farbror Molligan)