Åh vad jag älskar mitt liv !

Ibland när jag vaknar på morgonen, så är det lite läskigt att öppna ögonen, för tänk om det bara var en dröm?
Så jag brukar ligga kvar och blunda en stund medans jag hör morgonvolontärerna kliva in på katthemmet. Sedan när jag hör slamret ifrån köket av frukosten koncentrerar jag mig riktigt ordentligt för att försöka känna den underbara doften av maten som blandas till…. Då och först då, när doften når mina nosborrar, vågar jag sakta, sakta öppna ett öga i taget. Åh, det var ingen dröm, jag är verkligen en katthemskatt i Vaxholm!
– Jaha, åh vad är det för speciellt med det då, tänker du kanske? Jo det ska jag förklara för dig!
Jag heter Lotta idag, men då innan jag blev katthemskatten Lotta hade jag inget namn… Jag hade ingenting av allt det jag har idag. Jag bodde då som hemlös under en byggnad ute på LIVGARDET.
-Åh! Du var en militär! Kanske du tänker? Men nej det var jag alls inte alls. Jag var bara en ensam liten rädd katt som inte visste vad jag skulle göra... För allting runt omkring mig var så läskigt att jag mestadels tillbringade mina dagar liggandes under ett av de stora militärbyggnaderna. Där hade jag hittat en ventillucka som var öppen så jag kunde krypa in och gömma mig på dagtid. Jag vågade mig oftast bara ut på sena nätter då det var lugnt i området.. För på dagarna sprang det omkring massor av grönklädda gubbar med pansarvagnar, jeepar och alla möjliga konstiga sorts fordon och vapen. Fy och hungrig var jag… Och inte blev det lättare när mina barn föddes, då var jag ju tvungen att vara modig för dem. De hade ju ingen annan som kunde ta hand om dem… Deras pappa Charlie han kom och gick och var tyvärr inget vidare stöd för oss…
Men så en dag, kom det en RÖD bil, Det var den första röda bilen jag någonsin har sett, här var ju allting grönt! Den var så fin att jag inte kunde låta bli att kika ut på den.. På sidan, fanns det bilder på katter som satt under månen. Precis som jag, minns jag att jag tänkte! Men katterna på bilden såg mycket tryggare ut än vad jag kände mig inombords… Så klev det ut en tjej ur bilen och ut ur baksidan på bilen plockade hon ut flera silverfärgade konstiga burar. Jag blev lite misstänksam, men i de där burarna serverade hon skålar med både tonfisk och torrfoder. Smask!!!  Mina små var ju såååå hungriga så till slut kunde jag inte hålla dem borta längre. Och medans de stod där och åt för glatta livet så stängdes luckan. Tjejen bar in dem i bilen, stängde dörren och åkte iväg.
Nej !!!! mina älskade barn!!!  Jag var förtvivlad, jag hade blivit så förtrollad av den vackra röda färgen att jag inte hade tänkt klart… Hur kunde jag låta mina barn kliva in i de där fällorna?
Men sedan… Hon kom tillbaka! Återigen ställde hon fram fällorna med mat, nu hade jag min chans! Kanske om hon tog mig med  att jag skulle få återse mina små igen? Så jag nästan rusade fram till fällan och när luckan slagit igen bar hon även in mig i bilen. Men där var tomt ! Jag blev så ledsen och rädd… Men så plötsligt öppnades dörren och in bär hon ytterligare en fälla och i den satt den Ståtlige Charlie! Nu kändes det genast mycket lugnare när jag inte var ensam längre!
Nu idag är det så svårt att föreställa sig hur livet där ute verkligen var. Mina barn är nu utflyttade till egna familjer och har det bra. Jag och ståtlige Charlie är fortfarande katthemskatter och vi njuter i stora drag. Ja, jag kan inget annat säga än att jag verkligen Älskar mitt liv idag! Jag får klappar och kärlek, värme och mat! Och jag behöver inte vara ensam och rädd längre!
Så håll ut alla ni missar som ännu är kvar därute, ensamma och rädda. En dag när ni minst anar det så kommer kanske den röda bilen även till er! Jag hoppas så – för er skull!
Hälsningar från Lotta Gard – en lycklig Katthemskatt