Alltså, den där Antry…

Han skrev någon form av poesi här om dagen…
Om min rumpa!! Det är ju så att man baxnar! Jag är ju faktiskt en dam i mina bästa år! Med betydligt mer skinn på nosen än många andra och jag kräver faktiskt lite respekt! Fnys!! Min rumpa… Hans stumpa!! Fast… Jag erkänner att jag trots allt blir lite smickrad av att han tycker om min rumpa! Det är ju där svansen sitter fast och svansen bär jag ståtligt, kvinnligt och högt! För jag är ju trots allt en dam! Å en stark och klok kattdam dessutom  –  ingens lilla stumpa trots min snygga rumpa!