Det är inte konstigt att man blir lite avig…

…när man har levt ett liv som jag har. Bott i ett industriområde. Jagad av typer som sköt på oss
Eller som jagade kattungarna med bilen. Men nu…nu tror jag att det vänder så smått. jag ligger inte längre gömd utan jag ligger framme på en hylla.
Visst händer det att jag fräser mot tvåbeningarna emellanåt. De har fortfarande inte riktigt övertygat mig om att människor kan vara bra. Men samtidigt så märker jag ju hur de andra katterna gosar med tvåbeningarna här. Och hur tvåbeningarna pratar lugnt och mjukt med oss och är måna om att vi har det bra.
Hmmm…det finns kanske bra människor trots allt…

/Tanja Snow

Comments (2)

carina och katterna Smilla och Moa

2016-04-07 kl. 12:57

Svara

<3 De flesta tvåbentingar är snälla;-)
Ulrika

2016-04-09 kl. 09:32

Svara

Saknar tiden som vi hade tillsammans, fast ibland tyckte du att jag var jobbig när jag kom och ville vara med dig och dina fina små❤️