Det är inte sant!

Men jag tror att jag blir galen. Jag såg volontären komma med sin telefon och förstod att nu skulle det fotas igen. Och just idag när jag tyckte att jag hade lite av en ”bad hair day” och mest hade tänkt mig att ligga på en skön filt uppe på hyllan.
Jag dök snabbt som tusan in i holken med förhoppningen att hon inte hann se mig. Hela rummet är ju fullt med ”gosebollar”, som jag har hört henne kalla oss, så jag borde ju klara mig. Men icke. Hon stack fram telefonen i holköppningen så det var ju bara att rätta till anletsdragen och kamma till sig. Och här är jag nu. Hej på er 🙂

/Prince Charming