Familjen Saved

Prajna
Jens (som nu heter Prajna) kom in till oss tillsammans med Joel & Julia, de är tre av de katter som räddades från ett vanvårdshem. En man hade haft sina katter okastrerade och låtit dem föröka sig till närmare 40 st. Efter ett besök från Länsstyrelsen blev han beordrad att göra sig av med merparten av sina katter. Hans lösning var att låta dem skjutas. En släkting tog då kontakt med olika katthem och bad om hjälp – nu har alla blivit räddade. Men de var i ett bedrövligt skick… Magra, sjukliga, med kala fläckar och de hade nästan inga muskler, de gick mycket ostadigt på bakbenen. De hade saknat all omvårdnad en katt behöver. Efter en tid av näringsrik mat och vila var de starka nog att kastreras. Men vi kände att katthemmet inte var rätt plats, de var för känsliga och svaga – vi beslöt att vi skulle söka ett omvårdnadshem åt dem alla tre.
En kort tid därefter hörde ett par av sig och erbjöd sig ta hand om någon som verkligen behövde dem. Vi kände att de måste få träffa familjen Saved – vi tog med dem in i vår isoleringsavdelning där de bodde. Det tog några minuter eller var det sekunder? Kärleken var tveklös och direkt. Här berättar husse om sin resa med familjen Saved.
PRAJNA
Jens. Vi trodde länge att han hette Joel – hans huvud var större, ansiktet mer fyrkantigt, han förde sig lejonlikt: leo, joel, det liknar.
Men vi har hela tiden kallat honom Prajna – vishet: hans (om än en tid sorgsna, nu uppklarnade) uttryck och sätt att röra sig, hur de andra två tyr sig till och respekterar honom gjorde att det föll sig naturligt. Prajna. Vi påminns varje gång vi ropar på honom.

Det finns en bodhisattva, Manjusri, vars mantra OM AH RA PA TSA NA DHIH anses ”öppna” vishet hos den som reciterar det. Prajna uttrycker en stilla värdighet, som bar han på en vishet han bara väntar på att vi, förvirrade, skall kunna ta emot, eller ”öppna” i oss där den är instängd som på vintern gräs av mossa.
Xiao (matte) har rest till Kina en månad och Prajna, som hon från början fäst sig särskilt djupt vid, jamar när dagen avtar. Han verkar ha en kronisk förkylning, bihålekatarr eller liknande, även om det är bättre nu, tidigare rann hela tiden hans ögon, näsa. När han har sovit länge, och han sover mer än de andra, samlas ännu snor, som klarnar när han stiger upp, sträcker ut sin kropp, nyser. Kanske har hans ovanliga röst med det att göra – allt om de tre förunderliga varelserna leder till gissningar – för när han ”jamar” blir det ljud som uppstår inte särskilt likt ett mjau, när han, efter att hans mamma rest, i skymningen ger ifrån sig ett utdraget, skrapigt, saknande maAa… maAa…
Jag sov och vaknade, intill mig, vid mitt huvud, hade Prajna lagt sig medan jag sov, och somnat. Plötsligt mindes jag att man sagt: efter att de räddats och tvättades kunde ärr av långa rivsår ses på deras kroppar. De hade brukat slåss om mat, för att de fick för lite, antar jag, eller för sällan.

När jag stryker Prajna över hans huvud ligger han stilla, eller böjer ner huvudet för att göra det lättare att stryka över. Ibland, när jag stryker ner över ryggen så höjer han sitt huvud och ser på mig, med en blick som om det gjorde ont. Kanske gör det verkligen ont, eller så vill han bli struken bara över sitt huvud.