Från Tipp till Topp

Torsten Tipp berättar här om sitt liv på en soptipp i södra Stockholm, han blev infångad och tillsammans med tre andra katter därifrån finns han nu hos oss på Katthemmet i Vaxholm. 15 katter (varav 3 högdräktiga honor som nu har fött tillsammans 13 ungar inne i tryggheten) blev räddade från tippen och fick komma till olika katthem i Stockholm. Men många blev kvar därinne då företaget inte längre släppte in dem som skulle rädda katterna – tack och lov så har de nu fattat beslutet att åter släppa in kattfångarna så räddningsaktionen är i full gång, om än bara på dagtid vilket försvårar arbetet då katterna mest rör sig kvällstid. Vi vill ge en stor eloge till alla ni kattfångare som kämpar för att rädda Tippen-katterna!

Från Tipp till Topp

Ja – det finns inget annat sätt att beskriva det på!
Där – visst – det fanns mjuka ställen att ligga på där med… Vissa sop-påsar var mjuka…
Men oftast var det hårt vasst och väldigt, väldigt smutsigt. Vi gjorde ofta illa oss när vi letade mat där på sopberget och det fanns stora maskiner – ibland var det någon som inte hann undan… Jag blir ledsen när jag tänket på dem och när jag tänker på de som fortfarande är kvar där även om jag nyss fick höra att hjälp är på väg – de ska få hjälp de också nu – då känns det lite bättre.
Att komma hit – hur ska jag beskriva det… Finns det en katthimmel på jorden så har jag nog hamnat där! Visst… Först var det inte så kul, jag var väldigt arg då jag satt instängd i ett mindre rum med galler som väggar och det sved i rumpan och jag var öm i örat då någon hade satt en stämpel i det typ… Och jag ville att de skulle ta upp mig och krama mig och säga att jag var fin, men då de försökte ta i mig så kunde jag inte behärska mig då det satt i ryggmärgen att det är bäst att vara på sin vakt – man vet aldrig med människor ska de vara snälla eller dumma? De var inte mycket att lita på tyckte jag då…  Jag gav dem tassen hellre än att ta risken och skrämde dem rejält genom att fräsa och hoppa fram å skrämmas så att de ibland tappade matskålen de höll i handen! Å det gjorde ju inte mig något att äta från golvet – ja menar – har ju varit med om lite värre matställen än så!
Ha, ha! Men de är ju rätt envisa de här människorna här de städade och fixade och det var så rent så rent – så som jag inte haft det sedan jag var en liten parvel – jag minns lite svagt att jag hade det varmt och mysigt och att snälla händer klappade mig men… Det var länge sedan och minnet kom tillbaka först när jag för första gången lät dem röra mig på riktigt. Då kom jag och hela kroppen ihåg vad skönt det är! Jag blev så tagen att jag tror jag började dregla lite… I alla fall på den vägen var det! De fortsatte att utsätta mig för närhet och klappar och nu älskar jag det fullkomligt – nästan lika mycket som jag älskar alla mjuka rena bäddar att vila på och att få ny väldoftande mat framför nosen flera gånger om dagen!
Det är grejer det för en fd. soptippskatt som jag!
Å de säger att jag kommer att få en ny egen människa som kommer att ta hand om mig och ge mig allt det här som jag nu har vant mig vid – för resten av mitt liv!

Tänka sig hur livet kan vända! Det ni – det är väl ändå från Tipp till Topp?

Hälsningar från Torsten Tipp (personligen kan jag tycka att jag borde få heta Topp i efternamn – inte Tipp… Eller kanske TippTopp? Hm..)