Ja, ja…

Visst – man har väl släppt till lite kanske…

Nu går de andra brudarna inte på mitt fräsande längre – typ… (Brunetten genomskådade ju mig rätt snart…)
Det har ju typ fungerat annars… Ja mena – lite stolthet vill man ju ha kvar va… Ja har ju liksom inga tänder kvar å bitas med eller så å de skulle ja ju inte göra ändå så klart, men det känns ju ändå rätt gött för själen att få ha lite pondus kvar liksom å det roar mig en smula att se när de förskräckt ryggar tillbaka när jag blänger på dem å fräääääser 😎
Men som sagt nu verkar det kört – de klappar mig ändå… Å då e de ju så skönt va – så då lägger ja ju ner liksom – man få ju inte va dum heller – ja vill ju inte att Arne ska sno åt sig alla klappar på det här stället – de e ju inte rättvist! Hm…
/Anton

Comments (3)

Carina Östbom

2014-01-14 kl. 09:05

Svara

Där har du så rätt Anton ♥ Hälsa Putte & Arne från oss = Katterna Smilla & Moa & våra människor, Carina & Jan
Zeta Jones

2014-01-19 kl. 12:17

Svara

Hej Anton, vi fick nästan för oss att du skulle flytta hem till brunetten…? Eller blev kanske vår blonda tjej sotis och fick separationsångest? ♥ undrar Zeta-Malte-Florence ♥
Pia Lundell

2014-02-03 kl. 13:38

Svara

Grattis Anton, den här månaden är du februaris finaste kalenderkatt 🙂