Lucka nummer 7 öppnas av Harry

Harry vill läsa upp sin egen version av Vinterdikten…
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård, djupt under midnattstimma
Månen vandra sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran
Snön ligger vit på taken, endast en hemlös katt är vaken
Kissen fryser och hungrar utanför stängda dörrar
Drömmer om kärlek och värme, att inne i trygghet få vara
Bortglömd, ratad, inte längre matad
Ingen bryr sig om kissen mera, ett öde som delas av många flera
Men detta är klen tröst för den som inte har någon röst
Kissen känner hur krafterna tryter, men inom sig blir han ett lejon som ryter:
Hör mig! Se mig! Låt mig få leva!
Varför skulle jag födas för att sedan bara dödas?
Det är inte rätt att bli lämnad åt sitt öde.
Det borde inte få vara så lätt!
Varför skyddar mig inte lagen – från den yttersta dagen?

Kissen går mot sitt grymma slut.
När morgonen randas finns bara spåret kvar, av en kisse som drog sitt sista andetag.

 
Låt oss tillsammans hjälpa de som är kvar där ute!
Än finns det tid att ändra deras öde
/ Harry