Mattes lille specialare

Jo, det var ju det där med ”Mattes lille specialare”. Så här var det….när jag kom till min familj så hade jag haft en uppväxt som inte innehöll så där väldigt mycket mänsklig kontakt. Jag var väldigt blyg och skygg och misstänksam. Saken blev ju verkligen inte bättre av att jag hörde min nya matte säga att hon minsann skulle ”jobba” med mig! Jag skulle få ”specialbehandling”.
Herregud! Vilken skräck!
Jag hade ingen aning om vad det innebar och jag bestämde mig snabbt för att inte ta reda på det heller utan jag skulle hitta ett bra gömställe. Jag hittade ett fönster med en lämplig gardin där jag bestämde för att sitta. I fyra dygn. Nu visade det sig att matte visste att jag satt bakom gardinen så ”jobbandet” startade ändå. Det var fruktansvärt! Hon kom med mat till mig bakom gardinen och så stod hon kvar och pratade med mig när jag åt. Det var knappt någon som hade pratat med mig förut och nu stod den här människan här och gullade.
Efter ett tag blev det trist bakom gardinen. Jag blev nyfiken. Jag menar…man är ju katt. Jag bestämde för att ligga under soffan eller uppe i gästrummet istället. Matte kom med mat och efter tag så började hon ta på mig. Hon klappade på mig. Jag försökte givetvis att bita henne i början men hon var för snabb. Hon hade tydligen ”varit med förr” sa hon. Jag lyckades dock få in ett bra bett på husse någon vecka senare. Han fick åka iväg och få en spruta och så fick han äta penicillin och jag tänkte att nu har de minsann sett vad jag är kapabel till, nu kanske man kan få bli lämnad i fred.
Men det blev inte så. Matte fortsatte att köra sin specialbehandling och hon tog på mig och gosade liksom. Till min bestörtning så började jag gilla det. Det var ju mysigt och så skönt. Jag kunde inte hjälpa det, jag var tvungen att börja spinna. Varför hade ingen talat om hur GALET härligt det är att bli kliad i nacken och under hakan?
Matte var mycket nöjd och sa att hon minsann hade vetat hela tiden att det bodde en stor kelgris långt inne i mig.
Nu har åren gått och jag försöker att se till att bli klappad så mycket som möjligt. Jag har en superbra taktik; jag lägger mig helt enkelt på golvet och liksom kråmar mig framför någon av tvåbeningarna och de har vi det här laget fattat att det betyder ”gosa mig”.
Matte kallar mig fortfarande för ”sin lilla specialare” och det kommer sig alltså av att jag blev utsatt för hennes specialbehandling.

Idag har jag en mer avsänd inställning
till fönstersittande och gosande
/Isak