Miss Grey berättar:

En dag knackade det på dörren. Det var en förortstjej, Majan, som flyttade in med sina 4 kids.
Guud,vilka ouppfostrade ungar. Sprang fram och tillbaka.Klättrade upp och ned. Och över mig, när jag försökte sova.Över maten, så den hamnade på golvet.
Man fick ingen lugn stund.
Efter några dagar sa Majan: ”-Jag drar på vilohem. Jag lämnar kidsen hos dig.”
Och så drog hon som en avlöning. Och inte har hon kommit tillbaka.
Så nu sitter jag här med 4 extra ungar.
Men jag har fått pli på dom. De ränner inte runt så mycket mera. Och gör de det , stannar de till och ber om ursäkt. Ibland!
Jag brukar ropa: ”-Nu är det matdax!”. Då kommer de springande och får sig en slurk och lite tvättning.
Men det börja bli lite trångt vid ”mjölkmaskinen”. De är ju ändå 10 stycken som skall samsas om platsen.
Och inte nog med det.
Häromdan kom tvåbeningarna släpande på en liten tjej och sa: ”Hon har ingenstans att bo. Det är väl OK att hon är här ett tag ?”
Som om dom lyssnar på mina åsikter ?!