Subject: Sötchock

Hej fina katthemmet, Zeta här!
Äntligen, som ni ser på en av bilderna, är datorn ledig.
Det börjar bli så kul här, allting är så spännande. Jag börjar bli riktigt modig nu och är så himla nyfiken hela tiden på vad människorna sysslar med. Förföljer dem hela tiden och har just badat i köksvasken:). De leker, pratar och har sig och jag möter t.o.m. matte i dörren när hon kommer hem på kvällen.
Men jag är så himla orolig! Trodde att de ville adoptera oss, men i morse hörde jag dem säga att jag gjorde dem sjuk. Sockerchock, sa de att de fick! De sa att jag var så söt i morsen att matte fick vatten i ögonen! Har jag gett dem diabetes av all sötma? Skickar några bilder. Jag blir ju bara lite trött efter att ha busat hela natten och då borrar jag ner mig i filten. ”Be-då-ran-de”, säger de. Vad betyder det, gör detta dem också sjuka? Malte vill ju inte ligga här uppe på skåpet. Tror att han är en soffpotatis, han befinner sig aldrig mer än 10 cm över havet. Han bor fortfarande bakom soffan även om han tar promenader på natten. De kommer och klappar och borstar 5 ggr om dagen. Då gör han konstiga ljud av vällust och rullar fram och tillbaka på golvet. Varför röra på sig när de ändå kommer till honom? I alla fall är han mjuk som silke av allt borstande och det är jättemysigt att ligga på honom och sova. Ni hade rätt, en riktig snygging, precis som ni sa…
Kram till er alla från Zeta:)
Hej!
Jag tror visst att någon hackat sig in på min laptop…!
Vad Zeta skriver om sig själv stämmer i alla fall ganska bra. Hon kommer oss allt närmare och verkar trivas som fisken i vattnet här. Hon registrerar precis allt vi gör och är otroligt glad och nyfiken! Det känns helt fantastiskt och detta trodde vi nog aldrig i början. I skrivande stund ligger hon på Malte bakom soffan och då har de ingen mottagningstid för oss.
Som Madde föreslog har vi stängt ytterligare ett rum nu för att locka fram Malte, så nu har han flyttat in bakom nästa soffa i stället. Den är lägre, så vi kommer åt honom bättre där. Tyvärr har han inte smittats av Zetas förvandling än utan han är fortfarande helt oberäknelig och kommer bara fram för att äta och gå på toa. Å ena sidan kan han njuta extremt av både borst och klapp/kli med hand och då blir han helt till sig. Mina föräldrar trodde att han hade klåda eller en hudsjukdom (!). Men hans päls skiner som solen och han måste helt enkelt bara ha varit en riktig gosekatt en gång i tiden. Å andra sidan klöste han mig utan förvarning senast igår så att blodet flöt, helt utan att först varna med med kroppsspråket. Förmodligen är det något hemskt minne som utlöser sånt:( Men eftersom han egentligen älskar det så mycket hoppas vi att denna känsla en vacker dag ska vinna över rädslan.
Trevlig helg önskar Louise & Andreas