Åh, jag älskar lördagar!
Då brukar brudarna äntligen ha lite tid över för oss..
Å har man några önskemål så är det läge att förmedla det under veckan, helst i början innan deras lördags-schema är fullbokat! Jag var snabb denne vecka å lyckades boka in en styling.
Så klart vill jag bli snygg….
Men mest av allt för att det är så gött 🙂
Jag äääälskar att bli borstad å klappad av brudarna 🙂
Det tog några år innan jag kunde erkänna det men nu är jag så nöööjd att det vet om det!
Jag har sagt till min polare Stjärna att hon oxå borde släppa till…
Jag vet inte hur många gånger jag sagt det men hon är sååå envis med att hon minsann inte ska falla för brudarnas smörande..
Hon är så svår. Men ja ja – det är ju hennes förlust! Själv njuter jag för fullt!
Ha en skön lördagkväll – Kram Lilla Grå
I många år har du gått hemlös i Täby Kyrkby tillsammans med din familj – som växte och blev större vart år…
Du har fått mat av snälla människor och blivit bortjagad av andra…
Nu är dina svåra år över tack vare Jennifer och hennes familj är du nu inne hos oss i värmen 🙂
Varmt välkommen ska du vara Leo!
Hej katthemmet !
Ni får inte bli ledsna nu, men jag har bestämt mig för att stanna här på Värmdö. Jag trivs jättebra och förutom mina nya kattkompisar Viper och Snövit har jag fått en kompis till. Han heter Råttan. Vi leker jättemycket och han är hur kul som helst, han prasslar!
Kram Kattis
Hej Mio!
Så här ser jag ut. Är jag lik dig ? Jag är ungefär 3 år gammal.
Och jag har det inte så dåligt hemma, med min suris-syster.
Jag får skylla mig själv säger matte. Jag brukar smyga på surisen och dyka fram och skrämma henne. Och då skriker matte: ”Men ALVIN!”. Jaja,jag går väl ut då,säger jag. Men surisen är lite tråkig som aldrig vill brottas.
Kram från Alvin Vacker, som är mitt hela namn.
Hon mår mycket bra och gör hela tiden framsteg.
Hennes senaste favoritäventyr och specialitet är att klättra uppför våra trådbackar i garderoben. 🙂
Hon höll på att bli en riktigt gosig soffkatt i höstas men när kylan och den elektriska pälsen kom så stannade utvecklingen av lite. Nu när hon är i soffan och vi försöker gosa med henne får hon mest stötar så det är nog ingen vidare belöning. 🙁 Vi hoppas att den elektriska pälsen försvinner snart så att vi får gosa mer igen!
Vi tränar också lite tricks ibland med kalkon eller skinka som belöning. Flisan kan nu sitt, sitt vackert och snurra runt! 🙂
I höstas gjorde vi en ”kattbio” till henne vid köksfönstret så att hon kan sitta och titta på fåglar – det älskar hon! Fågelskådningen börjar kl 7 på morgonen och fortsätter tills det blir mörkt ute. 🙂
Kram från
Malin, Flisan och Micke
Dag 1 Robinson är en riktig kelgris, han är framför fötterna o ska vara med hela tiden 🙂 Han har sussat, varit på lådan, ätit o far nu runt på upptäcktsfärd – Verkar trivas! Dag 2 Ville bara berätta, Robbis har sovit på magen o på armen min hela natten o snarkat o purrat! 🙂 /Ch Dag 3 Han har fått nya kompisar o titta på, pippisarna utanför fönstret börjar komma fram! Å matte gör garnbollar! Ja allt e bara bra! Han har hårt huvud, han gillar o bonka på mig, gosa typ… Knasboll 🙂 /Ch
(Å min nya braiga plats me stenkoll är byrån i hallen, där finns en hylla man kan gömma sig på så matte måste leta efter mig wink / R )
Jag hör av mig snart igen! Ha det gott! mvh Cathrine – Robins provbomatte å Husse som är med på filmen när Robinson flyttade in! 🙂
Vi har startat en ny Facebook-Hemsida för Katthemmet.
Vår nya sida är www.facebook.com/katthemmetivaxholm
Dvs är du inne på facebook så sök på Katthemmet i vaxholm så kommer du till den nya sidan. 😉
Fördelen är att alla som har ett facebook-konto kan ”gilla” sidan genom en knapptryckning och då ser den personen allt som Katthemmet postar på sin sida direkt på sin egen ”vägg” ( startsida).
Det fungerar så att om någon som ”gillat” sidan kommenterar eller gillar ett inlägg så ser hans/hennes vänner på facebook det och på så vis ger det ringar på vattnet i spridningseffekt. 🙂
Så – Alla ni som har facebook, gå in och gilla vår nya sida och hjälp oss på så vis att synas ännu mer! Våra ”Facebook-Nissar” tackar och bockar på förhand för all hjälp 🙂
Hej!
Här kommer en liten uppdatering: Bucky mår bra, han gör framsteg hela tiden!
Nu äter han ihop med Morris i köket, de busar mkt på natten så mattor och lister flyger 😛
Morris har börjat tvätta Bucky och Bucky älskar det!
Vi får klappa och kela med honom nu, spinner och trampar i luften.
Ligger gärna precis vid kanten på soffan och kikar och äter och dricker bra, känns harmonisk över lag. 🙂
Hälsningar från provbomatte Emelie & provbohusse Anders
Hej!
Det var länge sen ja flytta fr katthemmet nu! Över ett år sen tror ja! Det har hänt mycke både roliga å sorgliga saker … Ja kom hit (till en av tjejerna som jag redan kände, de va skönt). 🙂
Här fanns en (lite dum) katt å nåra snälla – speciellt Newton- han gillade ja direkt! Han hade också bott på katthemmet när han va kattunge för länge, länge sen! Han å ja fann varann direkt, han va så snäll å visa mig runt å lekte me mig å vi myste ihop – Vi blev som bröder han å ja ! Hans bror som ja kallade Farbror Molligan – Han hade ja lite respekt för, han va en lite mer allvarlig typ som nästan aldrig va hemma – han drog iväg på sina grejjer å vi fick inte va me (bara för stora starka grabbar sa han…) Hm…
Så ja å Newton lekte hemma på gården i stället. Han visa mig sina bästa mössjagarställen! I början fånga han dem åt mig – Å en gång vet ni så fick ja en ekorre!!! Ja blev så stolt så ja ville ta in den men då skrek dumma matte åt mig så då åt ja upp den i stället – allt utom svansen slank ner – kändes lite konstigt i magen efteråt… Newton bara suckade å sa -ja, ja du lär dig väl snart, kanske… (va han nu mena me de? )
I alla fall så hade vi ett bra liv de va kul! Men så började Newton bli så trött, han orkade inte jaga mig så mycke längre å när jag fångade mer möss än han så förstod ja att det va nått som inte va bra me honom.. Han ville inte prata om det men matte va orolig det kände ja och tog med Newton och åkte iväg då och då så fick han en massa piller som han skulle ha morron å kväll (men de va inte så dumt för efter pillren så fick han godis å då fick ja också det! 🙂
Men i alla fall en kväll så sa Newton att han skulle åka bort å att jag skulle stanna här… De ville ja inte utan ja ville följa med, men det fick ja inte sa han jag fick komma sen när det var dags… Va han nu menade med det … Dagen efter så åkte de iväg med Newton och sa – Vi kommer snart tillbaks! Men ja visste ju att det inte stämde å ja blev väldigt ledsen å kunde inte låta bli att vänta i alla fall å kolla i fönstren å ropa lite i alla fall, ja kunde få honom å ändra sig… Men han kom aldrig mer tillbaks- precis som han sagt… Så ja får vänta på det där – när det blir min tur, för då ska vi ses igen – Det lovade han mig min bästa vän, min brorsa Newton!
I alla fall så småningom vande jag mig vid att han inte va där längre å ja börja hänga lite med Farbror Molligan som höll sig inne för det var snö å kallat ute. Han började faktiskt leka lite me mig också å det kändes jättebra – Han e snäll Farbror Molligan ändå! Sen helt plötsligt så hände de nått konstigt – Ja och Molligan fick följa med matte – vi åkte lååååångt ut i skogen å flyttade in i ett litet hus. Spännande men jätte konstigt först – för säkerhets skull så gömde ja mig under täcket första dygnet … Farbror Molligan låg bredvid mig å spann för att ja skulle lugna ner mig… Ja tror han sa typ: Coola ner grabben – det e lugnt – ja har koll på läget! Så efter ett dygn under täcket så våga jag mig ut å där fanns faktiskt alla mina saker som jag haft hemma! Å det luktade hemma blandat med nått nytt konstigt, men va rätt ok!! Lite spännande!
Molligan å ja kollar runt på allt tillsammans å varje kväll så leker vi med matte å jagar varann å på dagarna så sover vi midda där uppe för matte stökar runt å håller på så man inte kan sova där nere!
Så allt e ok igen ändå! Å ja har fått en ny – ny bror igen – Farbror Molligan 🙂
Pussar från Mio! ( Ja skickar me lite bilder å en film på mig å farbror Molligan)
För några veckor sedan så fångades Vincent in i Arninge industriområde.
Vi tror och hoppas att han är den sista katten där… Vi har tidigare fångat in Familjen Arn (Arne Arn och Mamma Jonna, Lily och deras barn).
Efter en tid i isoleringen så var Vincent i går redo att flytta ut på katthemmet! 🙂
Han fick flytta in i vårt mysrum och återförenas med vad vi tror är hans pappa – Arne Arn och där träffade han också sin nya vän Putte.
Tuffing: – Du underbara tjej – Tack för att Du klev in genom vår dörr i går – För mig är Du något alldeles extra – Jag vet att jag inte kan flytta hem till Dig – Men jag vill att Du ska veta att jag finns här och närhelst Du vill är Du alltid välkommen att hälsa på mig – Dina händer är så mjuka och att bli klappad av Dig var underbart! Yours only / Tuffing Brudarna: – Vad hände??? – Vem var hon – var kommer hon ifrån? – Som vi har fjäskat för Tuffing i alla år.. – Nån enstaka gång har vi fått nudda vid honom men alltid med ett fräs efteråt… – Vad gjorde hon? Hur gjorde hon? – Nu gäller det att gräva i minnet..- – Vad hon än gjorde så var det rätt! – nu måste vi försöka göra likadant! Slutsats:
Det finns någon för alla!!!
Och det var underbart att se Tuffing så lugnt njuta av hennes beröring. Tack underbara tjej – Du satte guldkant på vår dag!
Hej!
Nu har det gått nästan en vecka efter flytten, och Ida/Felicia har funnit sig till rätta i nya lägenheten snabbare än snabbt. Tre dagar, sen var den okej.
Bilresan upp var helt klart den jobbigaste delen. Som ni ser så sökte Iris tröst hos Ida/Felicia och oj vad tålmodig hon var! Trodde att hon skulle kvävas ett par gånger… Hade inte Felicia varit med tror jag att Iris hade blivit jätteskärrad. Nu blev hon bara ganska skärrad. Felicia var av åsikten att om hon inte ser det så händer det inte, för hon blundade nästan hela den sex timmar långa resan. 🙂
Så första natten så brakar kökslampan ned i golvet och går i tusen bitar. Vi misstänkte direkt Felicia, då hon är otroligt nyfiken och en klätterapa. Men hon verkar ha klarat sig bra. Hoppar inte upp på köksskåpen numera. 😉
Har köpt en Ivar-hylla som ska bli/är deras. Den är redan väldigt populär, trots att bara två av hyllorna har filt ännu. Det är
Just nu har Felicia jättetråkigt, eftersom hon vill busa, busa, busa hon klagar högljutt emellanåt. Men om ett par timmar kommer Iris känna sig så pass trygg att de kan leka med varandra. Alltid något. De har i alla fall myst och tvättat varandra i dag.
Hälsningar,
Felicia, Iris och matte
Lilla lilla rara hjärtat Alexander.
Du kom till oss mager och tovig men så tacksam och törstande efter kel.
Det du helst ville vara att vara oss människor nära – du var så full av livsglädje.
Men något i ditt bagage hade satt sina spår – hade gjort dig svag – vi vet inte vad.
Lilla lilla hjärtat Alexander.
Vad det än var så kom det ikapp dig och din livskraft rann ut.
Vi önskade dig ett långt lyckligt liv …men det blev inte så.
Vår tröst är att du hann få några veckor av mycket kärlek och trygghet hos en familj som gjorde sitt bästa för att ta hand om dig och göra dig lycklig.
Lilla hjärtat Alexander, Tack för den tid du var hos oss.
Tack Marika med familj för att han fick uppleva er kärlek och att vara en del av er familj.
Cooper Surprise
Cooper – en skön kille som dök upp på ett mycket oväntat sätt. Vi hade en fälla stående i ett av Coop´s förrådstält i Arninge då de larmat oss om att det gick en hemlös katt där som behövde hjälp.
Det märkliga var att vi inte hade riggat fällan utan bara som vi gör ibland, matat i den för att vänja katten att gå in. Vi kom dit en morgon för att fylla på mat och ser att fällan är igenslagen och där inne satt en liten röd katt och tittade på oss. Oj så han såg ut! Hans örontoppar var bortfrusna och han var smutsig och mager.
Väl på katthemmet åt han hungrigt och fick sig ett välbehövligt bad och han var såå nöjd och belåten!
Cooper var okastrerad och omärkt och hur han hamnade i fällan – var det någon som stoppade in honom i den eller? Det får vi aldrig veta.
Nu för tiden bor Cooper Surprise på Prästgården i Vaxholm och där blir han uppassad och mår som en prins – precis så som han förtjänar!
Blondinens teori…
Eftervård är lika viktigt som vård!
Mediciner ska inte förknippas med nåt jobbigt utan ska också vara lite mysigt.
Lilla Loppan håller med och tackar för omtanken.
Jo så e det!
Alla vi lirare här har nån arbetsuppgift!
Eller jo, kanske e det inte alla som har det men ska man liksom stanna en längre tid så måste man skaffa sig nån typ av sysselsättning.
Det handlar liksom lite om att förtjäna sitt uppehälle!
Alla måste vi dra vårt strå till stacken!
Min uppgift här i huset har blivit att hålla Tuffings öron rena…yes
Ni kanske skrattar och tror att det inte skulle räknas som en seriös sysselsättning.
Men det kan jag säga – Tro mig – Det är ett hästjobb som kräver sin man!!! (By the way – Brunettens jobb är att dyrka migwink) Hälsningar / Seppo The One and Only! Nu typ tam, men skvallra inte för nån…
… av min mamma att man ska hålla sig ren – de e viktigt de säger hon…
Ja ha – så vare gjort – nä visst ja! Baktassarna vare oxå! Å lika bra att ta lite till på framtassen i fall att det blir inspektion…
/ Hare! Trevlig helg! André
Nu har det snart gått en vecka sedan vår familj blev större. Carmen och Chica är fortfarande lite skeptiska till hela det där med att vi faktiskt verkar vilja bo här också, och håller mest till under soffan. De senaste dagarna har de dock lämnat tryggheten under soffan något och börjat komma fram och undersöka om vi är på behörigt avstånd i köket. Gör vi några snabba rörelser, eller kommer närmare, piper de tillbaks under soffan fortare än kvickt, men de verkar lite nyfikna i alla fall. Igår kväll hittade vi till och med Carmen i tornet på kvällen. Det känns som att de vågar sig fram lite mer för varje dag som går.
Vi tänkte att ni kanske var intresserade av lite uppdateringar, så vi har bifogat ett kort från gårdagens upptäcksfärd.
Vill ni dessutom se lite vad de håller på med när vi är på jobbet, så finns två korta videos här: http://www.bluenote.se/carmen.mp4 http://www.bluenote.se/chica.mp4
Ha det så bra så länge, så hörs vi inom kort.
Hälsningar,
Provbo husse och matte: Fredrik och Julia.
Helmer ville bara säga att han mår utmärkt!
Kelar med matte i soffan flera timmar varje kväll.
Har blivit av med lite hull på magen och har börjat leka.
Framförallt följa john… Eller följa matte överallt kanske det heter 🙂
Hälsningar från Helmers matte Josefin
Hej, Melissa-Lucia här!
Ska pröva att skriva lite på mattes dator. Kan väl inte vara så svårt – jag är ju smart!
Vill bara tala om att jag har bytt favorit mat. Trodde inte att det fanns något som var godare än rökt lax!! Men det gör det: Räkor, stora fina – helst handskalade av matte! MUMS:-)
En sak gillar jag INTE!: TVn! Första gången matte satte på den flög jag upp ur soffan där jag låg i godan ro. Jag burrade upp mig och morrade väldeliga åt TVn, matte sa att jag då såg ut och lät som en liten arg hund!
Hör av mig snart igen, puss till ALLA på katthemmet!
Melissa-Lucia
Indiana Jones (går även under namnet Krämbullen) fortsätter att flyta runt på katthemmet och ge kärlek och närhet till de behövande.
Denna gång är det vår gamle sargade Anton som tacksamt tar emot!
Rodrigo: – Kenai, jag känner mig lite ensam 🙁
Kenai: – Vaddå, vad menar du Rodrigo…du är väl inte ensam?
Rodrigo: – Mina syrror ska flytta imorgon, vad blir det av mig då??
Kenai: – Lugn grabben, jag är ju här. Jag och de andra lirarna kommer alltid att ta hand om dig!
Rodrigo: – Men är det säkert då? Tänk om du oxå måste flytta en dag ;(
Kenai: – Lugn, lugn.. Även om jag oxå flyttar en dag så kommer du aldrig vara ensam här! Och en vacker dag kommer du oxå att flytta, kanske blir det med nån lirare härifrån eller så blir det till nåt hem där det redan finns en snäll kisse. Du kan vara helt lugn grabben, du kommer aldrig att vara ensam!
Rodrigo: – Tack Kenai, du är så snäll, nu känns det mycket bättre i magen
Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Och snälla Farbröderna Björne och Seppo låter självklart lilla Dina ligga uppe på deras ryggar och mysa om hon behöver lite extra närhet och värme.
Hon den där lillbruden envisas med att pilla på mig. 🙁
André säger att jag ska låta henne hållas och att jag med tiden kommer att upptäcka att det är jätte skönt. Jag säger inte att det inte är skönt men jag tycker samtidigt att det är lite läskigt.
Det är en del av processen säger André och de andra kissarna…
Och hon verkar ju inte ge upp så jag får väl låta henne hållas men en liten tass får hon ibland när jag tycker det blir för mycket.
// Calle
Sigge & Sessan Marskatt
Som i går följdes åt till Nangiala….
En uppväxt under svåra förhållanden utan näringsrik mat sätter sina spår och det gjorde det även för våra små vänner.
Sigge som flyttat och börjat ett nytt liv i en ny familj och lilla Sessan som var kvar hos oss på katthemmet.
Samma dag valde de att lämna oss – Det gör oss alla mycket sorgsna.
Vi vill skicka vårt varma deltagande till Sigges familj. Tack för att ni delade med er av det goda livet till Sigge. En lycklig sista tid fylld med kärlek, värme och lek.
Chiquita it is and I´m a pretty girl they say
And I agree – Because I´m
My eyes are Irish green – my nose so dark and make me so sweet 🙂
Come and visit me and play with me – and see for yourself!
Du e jätte mysig Calle – ja tycker om dig jättemycke! Å ja ska hjälpa dig att bli en tamis igen, nu har ja lurat dig å bli klappad av en tvåbening!
Men Pappa Simson han e min pappa han å ja älskar honom mest av alla här.
/André 🙂
Förlåt att det har dröjt lite med att jag hör av mig men det är först nu som jag har fått en egen mailadress (provbo husse och matte är lite tröga). Det här stället som jag provbor på är heljuste. Jag har fått ett eget rum med en stor säng som jag kan ligga i eller under. Det är skönt en egen kupé där jag kan slappa i lugn och ro. Här bor Viper, en ursnygg kattkille som kommer från ett annat katthem, han är en riktig godbit, man blir liksom tvungen att slicka sig om munnen (kolla bilden). Vi har blivit bra kompisar Viper och jag.
Snövit bor här också och hon är också snäll mot mig bara jag uppför mig och inte är för på. Igår när Snövit satt under soffan försökte jag att säga hej till henne men då morrade hon åt mig, jösses vad hon kan morra, jag blev lite rädd och visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag fräste och gav Viper en rak höger, oj vad fel det blev. Tur att han är så snäll, han sa inget alls. Men det är bara att jobba vidare på att komma överens så kommer allt att bara gå hur bra som helst.
Matte och husse har svårt att ta bra bilder på mig, jag är ju svart och mot mörka golv syns jag inte så bra, men jag skickar med några ändå. Vi gillar ju att dansa Snövit och jag. Min dans är cha cha och Snövit är Linedance-fan. Vi har inte hunnit att träna något ännu men jag lovar att skicka bilder så snart vi har kommit igång och övat in någon dans tillsammans. 🙂
(Jag tjyvtränar lite på stegen bara så att jag ska va i bra form när vi ska till! Kolla in Snövit förresten hon försöker visa mig att Viper är hennes kille… Men ja vet ju att han gillar mig också – så ja känner mig inte orolig!)
Hörs! Kram från
/Kattis
Tea har för oss varit en svår nöt att knäcka 😉
Hon kom in tillsammans med sin mamma Emilia och deras sju gemensamma ungar. Tea var en riktigt tuff brud och under flera månaders tid hade hon svårt att acceptera oss och det blev mycket spott och fräs.
Men så efter ca 4-5 månader insåg hon att det trots allt var ett ganska bra ställe hon hamnat på. Här var det ju varmt och gott och så serverades det god mat!
Nu är hon en pigg och glad tjej som är full av bus, hon leker och tigger godsaker och vi kan knappt förstå att hon är samma tjej. Tea, hennes mamma och pojkvän (Pappa Simson som ni kan läsa mer om i juni) härstammar troligen från flera generationer av förvildade katter. Så det är ju inte så konstigt att det tagit lite tid för henne att börja lita på oss människor.
Det är för oss en sådan glädje att se dessa rädda katter växa, förändras och bli trygga.
För finns det tid och tålamod så finns det också hopp om att nå dit en vacker dag!
Nä ä inte!… Det är bara myyyyysigt tycker ja!
Den där Kenai försökte ta sig in också men ja va tvungen att säga nix. trots allt så finns det gränser! Måste ju tänka på morfar Björne han kan ju knappt andas när nippertippan Angelica ska ligga på honom och dessutom nästan kväver hon honom med sin lurviga svans…
Å på taket har vi Sally som slutligen har bestämt sig för att bekänna färg… (Jo – hon e typ tam hon me visade det sig efter månader av spott å fräs 🙂
Ha det!
Hälsningar från Indiana Jones (allmänt kallad Krämbullen ( ? )
Katten Zelda och hennes vän Teddy försvann ur en bil på parkeringen vid Ågesta Naturistbad den 3 september 2012. Vi fick kännedom om detta den 15 september och den 17 september fångades Teddy in. Han finns nu i tryggt förvar i ett av våra jourhem.
Zelda är dock fortfarande spårlöst borta…!
Ägaren flyttade kort efter försvinnandet utomlands och trots påtryckningar, skickar han ingen nytagen bild på henne.
Zelda är idag 6 år och den enda bild vi har av henne är denna som är tagen, när hon är ca 6 månader. Enligt uppgift ska hon inte ha något halsband på sig idag. Hon är chipmärkt.
Sökandet efter Zelda fortsätter – och vi är i stort behov av hjälp för att finna henne! Om du har sett Zelda – kontakta oss!
Telefon: 0735-132252 (Anna S)
Mail: katt@katthem.nu
(Ågesta ligger i Huddinge kommun, söder om Sthlm.)
Vår katt har varit bortsprungen sedan natten mellan 17/8-18/8. Hon heter Smulan och bor i Hammarbyhöjden. Vi har polisanmält detta och kollar nu runt hos många olika katthem vid Stockholmsområdet.
Smulan ser ut som en Russian Blue med en vit fläck på halsen. Det är en bondkatt. Hon är ca 14 år gammal, hängmage (haft två kullar) och är inte tatuerad. Hon hade ett rosa halsband med vårt mobilnummer i.
Hör gärna av er om ni vet någonting om henne!
Telefon: 0763486766 (Oscar) eller 0730777957 (Desirée)
Mail: oscar_sorin_87@hotmail.com
Att jag förlåter Blondie…
Hon gjorde köttbullar bara till mig i går! Rullade dem för hand ! Jag åt upp allihopa!
De var dessutom kalasgoda! Så denna Fredag så går min röst till Blondie – Utan tvekan! Kolla in min specialteknik – Jag har en speciell köttbullsätarteknik nämligen!
/Prinsessan Sandra
Ja a – de e ja faktiskt!
Vet ni? Vet ni va jag blir kallad av vissa här?
Mycket ofint – ska jag be att få tala om!
Vill nästan inte säga det…
Men ni kommer aldrig att förstå varför jag är sur om jag inte säger det….
Köttbullen – Kan ni tänka er va??? Jag -Prinsessan Sandra – Blir kallad för KÖTTBULLEN! (för att jag typ börjar bli rund som en…)
Visst är det väl oerhört kränkande???
Hmf…. Säger jag bara
Läs viktig artikel i GT! Föreningen Djurhjälpen är en av de föreningar som inom riksorganisationen SVEKATT hävdar de förvildade katternas rätt att leva.
Utdrag ur artikeln:
”Vilka förslag finns då från utredaren och andra instanser och myndigheter som jobbar för djurens välbefinnande för att lösa problematiken kring hemlösa katter? Inte många – det enda konkreta djurskyddslagförslag man har är avlivning. Om det vinner gehör kan det få katastrofala följder för Sveriges förvildade och hemlösa katter. Hundratusentals katter kan komma att få sätta livet till. Varför har man i Sverige inte kommit längre?”
Det finns 100 000 hemlösa katter i Sverige. Djuren lider och dessutom kostar det samhället miljontals kronor varje år. Därför föreslår en utredning åtgärder för att komma tillrätta med problemen.
– Registrering och märkning av katter har vi kämpat för länge och det är väldigt bra att kravet ser ut att bli verklighet. Det kommer höja deras status, säger Camilla Björkbom, förbundsordförande på Djurens Rätt som glädjer sig åt slutsatserna i utredningen.
I början av december presenterade utredningens ordförande Eva Eriksson vad man kommit fram till. Man har sett över flera områden inom djurskyddet och ett av dessa var förvildade och övergivna djur, främst katter. De hemlösa katterna lever ett hårt liv och drabbas av sjukdomar och många av dem svälter ihjäl. Detta är inte en acceptabel djurhållning anser utredaren. Dessutom kostar det samhället 15 miljoner kronor om året och stora polisresurser krävs för att fånga in katterna.
Man föreslår att det ska bli krav på att märka och registrera sin katt. I nuläget är det svårt att hitta ägarna till katterna och omöjligt att veta om katterna är hemlösa eller bortsprungna.
– För oss som arbetar med hemlösa katter kan det bli ett medel för att ställa ägaren till svars, säger Annie Mohl på Föreningen Djurhjälpen som driver ett katthem i Vaxholm. Frågan är om ägarna kommer att tillämpa kravet. Annie Mohl tycker att det är viktigt att allmänheten informeras om lagen.
Orsakerna till det stora antalet hemlösa katter är många. Katter får ofta gå ute fritt utan att vara kastrerade och därför ökar antalet enormt. Det finns en missuppfattning om att katter klarar sig själva.
Andra åtgärder som presenteras är att man vill tydliggöra att övergivna och förvildade djur omfattas av djurskyddslagen samt ett förbud mot att överge djur. Utredaren vill också att man tydliggör vilka som är ansvariga för de herrelösa katterna, som idag främst är länsstyrelserna och polisen. Utredaren vill också se föreskrifter för kattägare, som att utekatter ska kastreras eller få p-piller så att de inte kan föröka sig.
Än är det inte bestämt att förslaget går igenom. Först ska utredningen iväg på remiss och sedan väljer regeringen hur de vill utforma sin proposition.
– Skulle denna utredning ligga till grund för en proposition som sedan blir lag skulle det vara ett stort steg på vägen, säger Catharina Bråkenhielm (S) som tidigare lagt fram flera motioner i frågan.
Hans Malmgren, föreståndare på Fisksätra katthem, är väldigt glad över förslaget.
– Det känns som världens bästa julklapp, säger han. Utdrag ur riksartikel av Madeleine Söderholm
I Sverige finns uppskattningsvis 100 000 hemlösa och övergivna katter, vilket gör kattfrågan till en av landets i särklass största djurskyddsfrågor. Trots den djurskyddslagstiftning som finns i Sverige i dag har inte mycket gjorts för att lösa kattfrågan samtidigt som ideella krafter arbetar hårt för att hjälpa de nödlidande katterna.
Behovet av att samlas i ett gemensamt förbund har funnits länge och 2011-10-09 samlades representanter från många av landets katthjälpsorganisationer för att tillsammans bilda Svenska Kattskyddsförbundet (Svekatt).
Svekatt skall bl.a. verka för
att utveckla och stärka skyddet för katten i lagstiftningen
att bilda opinion i kattfrågan
att höja kattens status
att höja katthjälpsorganisationernas status
Svekatt erkänner alla katters rätt till ett gott liv och tar avstånd från avlivning av friska katter och ansluter sig därmed till ”no-kill” filosofin. Förbundets medlemsorganisationer kommer att tilldelas en Etisk märkning som visar att de tar avstånd från avlivning av friska katter och som borgar för att organisationens verksamhet bedrivs på ett seriöst sätt. Den Etiska märkningen skall fungera som en garant för gåvogivare eller andra som vill stötta organisationen.
Från och med den 12 april 2011 rullar specialutrustade bilar med texten Djurskyddspolis på Stockholms gator. Stockholmspolisens nya satsning på djurskyddsbrott har inletts. De fick direkt massor att göra och gruppen har sedan april utökats.
Text ur artikel hos Djurskyddet Sverige: ”Det innebär att det från och med nu finns minst en djurskyddspolis i samtliga åtta polisdistrikt i länet. Centralt för verksamheten finns en förundersökningsledare, en utredare samt fyra poliser för yttre tjänst. När organisationen är helt ”satt” kommer det att finnas totalt 15-20 djurskyddspoliser i Stockholms län. Samtliga har genomgått en grundutbildning på två veckor med bland annat djurskyddslagen på schemat.” Länk till artikeln. Läs även om djurpolisen i nr 2 av Tidningen Djurskyddet!
Stort tack från Föreningen Djurhjälpen till Stockholms länspolismästare Carin Götblad som tog detta nödvändiga och efterlängtade initiativ!
Vi fick in 8640 kronor! Operationen kostade 7500 kronor plus några hundralappar ytterligare för medicin. Överskottet har gått till andra nödvändiga operationer – den senaste när Jack Sparrow behövde få sitt öga opererat.
Zeb opererades den 23 maj 2011 och vår veterinär Bosse i Täby Kyrkby var jättenöjd med sin operation – och vi håller med! Zeb var mycket piggare än väntat direkt efter operationen och han har sedan dess hela tiden varit på gott humör och ätit bra. Stygnen var han inte varit på alls och såret ser ut att läka jättefint.
Nu är stygnen borttagna och han var kvar hos oss på katthemmet, tills vi visste att såret fortsatte att läka som det skulle. Nu är han hemma igen! Han hanterar förlusten av stumpen bra – han försökte ju ”stödja” på den innan – och nu tycks han utan större problem kunna hantera att han bara har tre ben! 🙂
”Det känns helt underbart, han är verkligen ett litet myshjärta!”, säger Madde som jobbar på katthemmet.
Bakgrund
Zeb är ett av de trebenta syskon som hittades i Djursholm/Altorp. Kattfamiljen hade bosatt sig i en äldre dams trädgård i juli 2010 och hon efterlyste en ägare, men ingen hörde av sig… Då ringde hon oss på Föreningen Djurhjälpen och bad om hjälp.
Vi åkte dit omgående då damen trodde att två av ungarna var skadade, eftersom de haltade. Kattungarna var inte skadade, men däremot saknade de båda höger bakben! Där fanns bara en liten stump som de använde sig av – därav den haltande gången. De är, enligt veterinären som undersökt dem, högst troligt födda med missbildningen.
Zeb är en mycket snygg kille med sitt ovanliga utseende – vit med blå ögon. Troligen är hans pappa av rasen Helig Birma. Zeb och hans familj visade sig var tamkatter, så ett hem har de någon gång haft! Zeb är den tuffaste i syskonskaran. Han mycket cool och spinner högt när han blir klappad!
Eftersom Zeb behövde operera bort den lilla benstumpen för att inte få en sned och skadad rygg, bad vi om extra stöd – och många är ni som bidragit! Operationen kunde göras först när han vuxit färdigt. Zeb är sedan mars 2011 adopterad och i kontraktet ingick att Föreningen Djurhjälpen skulle bekosta denna operation, vilket vi alltså nu kunde göra genom det extra stöd vi fått! Stort tack till er alla som satt in pengar, så att operationen kunde genomföras!