Livet
e så gött å leva tycker ja – De e sommar å skönt å käket e ok! (Lite för lite – men ok…)
/Florence
e så gött å leva tycker ja – De e sommar å skönt å käket e ok! (Lite för lite – men ok…)
/Florence
Ja har vari jätteblyg…
Ja har fräst lite mycke å kanske använt tassen för att ni ska hålla er på avstånd…
Ja vet – men ja var bara rädd att ni skulle va som de där tvåbeningarna som ja kallade dummingar som jag mötte när ja levde ute…
De va inte alltid så snälla – bara de som matade mig va snälla…
Men nu vet ja att ni är snällingar å ja ska försöka att inte fräsa längre – de är lite svårt att låta bli för de går liksom me automatik – om ni förstår…
Men egentligen är ja ju så här söt å de har ja bestämt mig för att vara mer av nu så ni vet å ja ska sluta gömma mig så mycke i holkar å så…
Hej då så länge,
Prinsen
Att bli kliad i nacken igen – det var ett tag sen sist!
Hälsningar Mrs Rose
Arne å Putte vräker ut sig så man får inte plats längre på dynan ju…
Jag e faktiskt äldst i gänget va, så ja borde få mesta, bästa platsen, men inte då…
Hmf! ( Grabbarna vet inte det – men snart e min Brunett tillbaka från semestern å då ni – då ni då åker ni ner! he, he )
/Anton
Nu har vi bott här hos husse och matte i snart 5 månader. Jag och syrran tyckte att det var rätt skönt att flytta hemifrån. Vi är som vilka tonåringar som helst: sover hela dagarna och röjer hela nätterna. Det sista verkar inte matte och husse uppskatta så mycket.
Vad händer då? Farsan flyttar in. Hmpf. Vi var tydligen inte tillräckligt kattiga, dvs smörar inte för husse och matte som pappa gör. Men, men, det är ju ganska mysigt att ha honom här. Han verkar ju ha lindat husse och matte kring lilltassen. För det mesta är han snäll mot oss, men ibland blir han irriterad och då kan man få sig en omgång. Han gillar att sova hos husse och matte, det vågar inte riktigt vi. Ibland när dom sover hoppar vi upp i sängen. Men det är ganska läskigt.
Vi har fått ett uterum också. Husse har fixat nät på balkongen, så nu hänger vi där ute ganska mycket. Skönt att kunna känna vinden mot pälsen och kunna spana på intressanta saker, som skator och annat.
På det hela taget verkar vi ha valt rätt. Vi får mat och vatten och en del leksaker. Kanske en dag kommer matte och husse få gosa med oss, men vi får se. Just nu är vi nöjda som det är.
Carmen & Chica, pappa Leo hälsar
De säger att jag börjar bli tjock 🙁
De har dragit in på alla mina mellanmål 🙁
Men de måste tro att jag är korkad, jag vet väl var man kan hitta lite extra
Kanske inte så frächt att leta mat i slasken – man vad gör man inte när man är svältande
(Jag visar såklart inte Mandus denna guldgruva…för han börjar inte bli tjock – Han är tjock!!!)
// Toy
Tjena hej!
Willy heter jag, jag är ganska ny här för er som inte känner igen mig!
Jag tänkte komma med ett hett tips såhär inför sommaren.
Hur lockande det än är att gå barfota nu när det är varmt – gör inte det!
Kolla på mig, jag har gått barfota alldeles för länge 🙁
Mina fossingar har blivit som spruckna lädersulor – inte skönt – inget jag rekomenderar!
Tack för ordet!
Willy Grey
Håller nog inte med riktigt på det…
Tar nog Blondie i försvar där tror jag nog! Brunettens pjoskande i all ära men… Vi är faktiskt rovdjur i grund å botten va…
Vi har slitit köttstycken i bitar i urminnes tider va!
Så va e en liten köttbulle…
Ja menar till å me du Sandra (som e typ tandlös) fixar det. Den första köttbullen gled ju ner fint märkte jag innan Brunettens entré… ( Du e bara så himla bortskämd… ) Så Blondie e rätt ute å Brunetten som inte tror vi klarat så mycket – ja menar hon lägger typ ut halkskydd på golvet va för att vi inte ska halka liksom – va! Hmf…
(Har ni hört tala om nått prilligare? Tror hon behöver semester eller nått…)
Hälsningar Stjärna (men ja håller me Sandra köttbullar e gott!)
Häromdagen kom Blondinen med köttbullar till mig 😛
Hon är så gullig, hon tänker alltid på vad jag tycker om!
Men det är inte alltid hon tänker hela vägen…
( fast det kanske man inte kan begära – hon är ju trots allt en blondin 😉 )
Hursom helst, som tur är så var Brunetten här!
Hon tänkte till och styrde upp det (så där som bara brunetter kan 😉 )
Alltså – hon delade köttbullarna så jag kunde äta upp dem!!!
Man undrar ju vad Blondinen tänkte??? Att jag skulle spela fotboll med den eller?
// Prinsessan Sandra
Stickan är en alldeles särdeles katt. Han håller koll så att det inte blir nåt bråk mellan några av de andra. Då kommer han på direkten och stävjar… Vore han människa, så hade han säkert blivit polis! Samtidigt kan han vara en riktig surkart ibland, och då håller alla de andra låg profil…
Rocky har roligt med Lady ibland också, de leker tafatt i gräset då och då och turas då om. Tidigare var det bara inomhus, och i början som så att Rocky jagade och Lady flydde….. Men nu tycker hon det är kul och är den som ibland sätter efter honom. Det är så skoj att se hur hon ligger och lurar på honom i gräset och inväntar rätt ögonblick för en ”attack”!
/P
Vi föddes 7 maj.
Våran jour-matte har nu kollat vad vi är för något. Vi är 3 tjejer och 2 killar.
Vi har fått dessa namn:
Chanel Grey – färgad svart
Gucci Grey – färgad grå
Filippa K. Grey – ljust tigrerad
Hugo B. Grey – stor brun tigrerad
Kenzo Grey – minde och brun tigrerad
Vi hoppas namnen är ok ?
Vi ville heta något fint eftersom vi tillverkades på Östermalm.
Vi har börjat gå på lådan. Och så kan vi klättra upp på en tygklädd pall.
Men välling på fat intresserar oss inte ännu. Mamma är godast.
Så här ser vi ut idag.
Mjau mjau
Hej.
Här kommer äntligen lite info från Huddinge om Stickan och Lady!
Båda kissarna vi övertog mår utmärkt bra, och det är nu andra sommaren de bor hos oss. Det mår de så väl av och särskilt Stickan tycker vi båda ”visar” för oss hur bra han trivs. Han gillar att vara med när man är ute i trädgården och pysslar med olika saker, och särskilt om det är matte som gör det. Han är en notorisk mattegris….. Lady är lite mer för sig själv, ligger gärna i gräset och kollar, eller sover där en stund. Men rätt som det är dyker hon upp och vill hälsa, eller gå in och äta en bit mat. Vad skönt det är när man kan ha dörren öppen såhär sommartid! Och det var väl en förjordat seg vår vi fick genomlida.
Den föregicks som bekant av en lång och kall vinter. Jag måste få berätta en sak. En kväll i februari ringde frun till mitt jobb och berättade att det var en ungkatt som stod med tassarna upp mot köksfönstret och jamade ihärdigt. ”Vad ska jag göra?” frågade frun. ”Ta in den lille och sätt den i gästrummet över natten med lite mat, vatten och en låda sand”, svarade jag (f ö samma rum som Stickan, Lady och Pappa Murre tillbringade sina första timmar i).
När jag halv tolv kom hem möttes jag av fyra oroliga katter och ett envist jamande från övervåningen. Vi gick upp och öppnade dörren till gästrummet, varpå vi möttes av en alldeles bedårande liten katt, en hane. Han spann när vi tog upp honom och var så glad. Men när vi la upp lite mer mat i matskålen kastade han sig över den och åt glupskt. Han var utsvulten. Och hade med all sannolikhet blivit utslängd av sin familj. Det kan förklara varför fatet med fågelmat vi lagt ut varit rensat varje morgon de senaste veckorna! Hur kan man bara göra en sån sak som att slänga ut en liten katt mitt i vintern???! Jag beräknade hans ålder till 4-6 månader ungefär.
För att inte skapa total förvirring och osämja mellan de andra katterna, sov jag med den lille i gästrummet första natten. Han var så fin och med vacker täckning dessutom, en blandning av tabby och strimmig, mörkbrunt nästa svart och ljusare brunt. Flera gånger vaknade han och spann, kom fram till mitt ansikte och gav mig de våtaste pussar jag nånsin fått av en katt (och det är många!). Det riktigt strålade lycka om honom, och vid frukostbordet påföljande morgon förstod frun och jag att han parkerat för gott hos oss. Han fick heta Rocky.
Efter lite fräsanden och avmätta tassviftningar från de andra katternas sida den första dagen, kom de överens om hur rollfördelningen skulle vara.Sara, vår gamla katt (17 år), var lite sur över ”den lille” och undrade vem som släpat in fanskapet. Men det fick gå. Rocky var givetvis sist i rang, men inte var han ledsen för det. Tvärtom var han så glad, väldigt nyfiken av sig, leklysten förstås, full av upptåg och med mycket – väldigt mycket – spring i dom tassarna är det ska jag säga. Samtidigt är Rocky väldigt social. Han älskar sin nya familj, där han bland kattkompisarna tytt sig mest till Stickan. Dom två har en särskild relation till varann, där Rocky ibland kastar sig om halsen på Stickan (bokstavligen!) när dom ska hälsa på varann, och där Stickan låter sig hållas (fast ibland är den där lilla saken lite jobbig, tycker han).
I slutet av april kom Rocky på att det finns tjejer. Katt-tjejer. Så då blev det ett besök hos veterinären, som även passade på att ID-märka honom. Nu är det fåglar som gäller istället. Och allehanda småkryp eller flygfän som han kan hitta. Utomhus fick Rocky vara efter att våren och värmen gjort sitt intåg, när man vill ha dörren öppen hela tiden. Livet leker och allt är så underbart, tycker han. På natten sover han gärna i en gungstol som jag övertagit efter mina föräldrar. ”Rocky in the rocking chair”, kan man ju säga då! Och fram på morgonkvisten kommer han upp i sängen till oss, vill gosa och sova där en stund. Annars är det mest Stickan och Sara som gör det, ibland Majelle. Men aldrig Lady. Hon har andra sovplatser som hon trivs på. Fine. Hon uppskattar och vill vara med oss på ett annat sätt, har en annan ”approach”. Vill gärna hälsa och bli klappad (men inte för mycket). Ha det så bra, så hörs vi igen vad det lider.
Och trevlig sommar!
Mvh från Stickan & Ladys husse & matte
Peter & Eta
Jag är Moa och jag bor här inne i soc-rummet,som det kallas. ( vet inte varför – konstigt namn tycker jag…)
I dag fick jag en ny gardin uppsatt vid min liggplats – ganska snygg tycker jag – får se vad min man – Björne tycker – inte för att han bryr sig så där värst, det kan jag väl inte påstå – han är ju man…
Hej då på er!
/Moa
Hej.
Jag är ganska ny här.
De säger att jag var siste man in innan det blev stopp, jag hade tydligen en himla tur säger de.
Jag är inte säker på vad de menar men de säger att vi inte får vara fler här nu!
Tydligen måste några flytta först innan de kan komma fler…
Jag kopplar fortfarande inte, för jag tycker inte vi är så många här.
Då skrattar det och säger – Ja men Ruben, det här är ju bara ett rum man är i först..
Snart kommer du flytta ut till de andra! Vaddå de andra tänker jag – vilka andra???
Du förstår Ruben, det finns en massa andra kissar därute och alla är jätte snälla – säger de..
Jag förstår verkligen ingenting men just nu känns det som det kvittar.
Just nu känns det bara väldigt skönt att få sova gott utan att vara på min vakt hela tiden!
Det är liksom väldigt lugnt och skönt här, jag är inte riktigt säker på vad männsikorna vill men de verkar snälla.
Jag har haft det lite jobbigt med huvudet tidigare, jag har åkt på en massa stryk och det har liksom svidit och kliat mycket i min panna men det börjar kännas mycket bättre nu – vilket är väldigt skönt!
Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända men nu försöker jag bara att ta igen mig – vila och äta gott.
Det har varit många långa år sedan jag blev övergiven därute vid stuga på Ingarö, det har varit väldigt jobbigt och ensamt.
Så vad som än händer härnäst så känner jag mig ganska lugn – min magkänsla säger mig att allt kommer bli lika bra som människorna här säger.
Så jo – jag hade nog en himla tur som fick komma in just nu. Tack!
// Ruben af Ingarö
Tänk va livet kan va gött!
Vilken tur vi har som har hamnat här
Aldrig mera hungriga…
Här får vi till och med mat på sängen 🙂
Tack
/ Arne & Anton
aldrig lämna min mamma – ja ÄLSKAR min mamma
– å ja tycker inte om när ni retas för att ja å brorsan tar lite mellis då å då… 🙁
Mjölk ger STARKA ben – så det så!
Hälsningar från Mårris (brorsan Max hälsar å håller me!)
Jo o då… Flicka kan minsann hon också 😛
De e jag som är Petson!
Så här ser jag ut, snygg va?
Å här e min tjejkompis Pillan med på bild också! 🙂
Hej då!
Gäsp…
Va han håller på å jabbar å har sig för att få tag på den där musen…
Ja menar biggestmousehunterever… Ja eller hur… säger bara never ever…
Man sträcker ju bara ut tassen å tar den ju…
Men – ni – Vi säger inge till lillgrabben – Han kan ju få tro att han är det där xxxx on earth – vi låter han jabba vidare!
/ Vincent
Va gjorderu så för?
Den va ju min ju… Du e dum! 🙁
Ha! Ja taren igen – Yes – Tji fickru! 🙂
/ Rodrigo – Thebiggestmousehunter ever existed on earth ! 😉
Ge mig!
Ge mig då!!
Hallååååå!!!
Ja, ja, ja! Dribblar ja, ja – ååå – DÄR – Ja tog den!
Yes! It´s mine 😛 The mouse is mine!
/ Rodrigo – Thebiggestmousehunter ever 😉
Om att jag kan slå knut på mig själv?
Ha!
Ja vann!
/Calle
Hej!
Skickar en hälsning från Stellan i sitt nya hem. Han har nu bott hos oss i ca ett halvår.
Han är en katt som älskar att leka och jaga sina ”gamla” mammor. Den som har tagit honom till sig av ”mammorna” är Maja, (katten som ser likadan ut som Stellan). Maja och Wilma kan ibland tycka att han är lite för mycket på, han ska vara ända upp i ansiktena på dem, så ibland får han sig en liten tillsägelse på ”kattvis”.
Han älskar att bli klappad och gosad med (vilken skillnad nu mot den lilla rädda men mycket nyfikna katten som kom hem till oss). Fast man ser att han är fortfarande är lite rädd när det kommer besök som han inte tidigare har träffat, men kommer ganska snart fram och kollar vad som händer.
Vi har ett par gånger varit kattvakt till min dotters katter, bl a en treårig hankatt och då har killarna haft full rulle upp och ner i både trappor och klätterställningar.
Vi skickar med några bilder:
Stellan och Maja ligger och sover
Stellan sitter på balkongen och solar samt lyssnar på fågelsången
Alla tre katterna när det vankas räkor. Stellan är katten på stolen. (Första gångerna Stellan fick räkor var han inte så där jätteförtjust men det har ändrat sig 🙂
Hälsar Susanne och Bengt och katterna
Mycke gnäll från brudarna här efter förra fredan när det saknades en sida från ”Boken” som nu verkar vara så himla viktig för dem. Himla liv vare för att söndan hade försvunnit… Uppäten av någon sa de å spännde ögonen i oss allihopa!
Fattar inte varför – bara en massa obegripligt klotter i den???
Men, men – de har väl inte så mycket annat att bekymra sig över helt enkelt.
Get a life girls!
/ Josef
Fredan? Jo tack de va bra (tror jag – det lilla ja minns…)
Ja vakna i alla fall så här… Hur det gick till?
INGEN aning kan ja säga!
Men jag kollade till gubbarna sen jag kommit loss å de såg inte allt för pigga ut…
He, he !
Hare bra ra – hörs ska ta en liten power nap – nu tror ja!
/André
Inte så många som rör sig än – kan man säga…
Det är tyst och lugnt…
Tror den där André tappat rösten dessutom…
Hm… (ingen förlust direkt 😉
/ Pepper
är det så? Softa? Är det att vila middag han menar tro? Hm… visst då sover ja väl lite middag till då…
De är väl fredag i dag- va?
Eee jo… Kan nån väcka mig när det är dags tro?
Tack
/Ludvig
men…
SNART ÄR DET FREDA IGEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Fredagsmys e inget för oss… Man ser ju till att vila ordentligt där på dan vet ni sova lite extra midda å softa lite å så för sen när tvåbeningarna äntligen går för kvällen… Då vet ni…
Jiiiii Ho
(Men visst kan de gå lite hårt åt gubbarna som inte hänger me längre – själv är man ju ung, snygg å i bra shape men… lite svinn får man räkna med 😉
/Vi hörs! André
När jag tänker efter så mådde jag faktiskt lite pyton på lördamorron…
Undra fa f.. de va ja drack – de va nå grönt…
/Anton
Tråkiga gamla gubbar!
Det är va ni e…
Nått STORT e på gång – de känner ja på mig!
Å så värst lugna va ni inte i fredags kväll! ( Då såg ja minsan den där stollen Anton raveade loss i köket me den där tanten Moa – Ha! )
/ Florence
Björne: Va säger du Anton tycker du att det är för lugnt här?
Anton: Va? Sa du nått?
Björne: TYCKER DU SOM FLORENCE, ATT DET ÄR FÖR LUGNT HÄR?
Anton: Ja ha … Nä… Kan jag nog inte påstå… Tycker de e lugnt å skönt ja! ZZZ ZZZ ZZZ
Björne: Jo, tycker ja med – Det är skönt å lugnt…
– I mean…
– Just look at me!
– I say no more…
/ Madicken Boop
Tusen tack för den mysiga bädden Flisan!
Brudarna la den på köksbordet och sa att den var till Prinsessan Sandra.
Men jag kollade lite närmare på den och såg inte att det stod hennes namn någonstans, så jag fattade att brudarna bara snackade – som vanligt!
Jag tycker att jag blivit lite försummad sista tiden..
Men jag insåg att här har jag en bra öppning som de inte skulle kunna missa 😉
Jag gick och hämtade min borste, släpade den upp på bordet fram till bädden och la mig sedan i bädden som att det var en självklarhet att den var min.
Det tog inte många minuter…Vips så var en av brudarna där och fattade budskapet 😉
Det gäller att vara smart och fixa det för sig 🙂
// Vackra Katja
Snick – Snack skulle ja nog säga om det!
Jag heter Betty och ja e en snygg å cool brud (syrra me den där rultiga morrhoppan Jessi…)
Tja ra! / Betty Boop
Jessi Boop faktiskt – om ni vill veta va!
Å ja är sötaste kissen här va!
Bara så ni vet va!
Tycker i alla fall ja va!
Hej då ra!
/Jessi
att ja typ har flyttat ut på landet ( me min tjej Lilla Grå) å jagar möss å hoppar efter fåglar å sånt.
ja de gör ja…
/André
( Jag drömmer ju bara om min Prinsessa så klart! Prinsessan Sandra. )
/ Lucaz
Oroväckande lugnt här nu – länge – tycker jag…
Skumt!?
Hm… Detta kräver nog en liten utredning – av lilla mig!
/Florence
Pappa Simson
Är bara bäst – Så är det bara yes
Jag älskar Dig pappa!
/André
Kan ju inte motstå mumsig fisk när det bjuds 🙂
Det är värt några klappar – okejra
Skickar några bilder på Athena.
Vilken gosig kisse hon är!! Så kelig och trevlig får man leta efter:-)
Hon har börjat få gå ut men är väldigt försiktig vilket är bra!
Tycker mig förstå att hon trivs väldans bra hos mig och Alice.
Hälsningar från oss på Dalarö
Han har verkligen funnit sig till rätta den senaste veckan, blivit en sån gosig katt. Vill vara med hela tiden och finns de nått bättre än att ligga i soffan, bli klappad och mysa ( eller få mat är inte så dumt de heller hälsar kenai som nog tycker det är bland det bästa på dagen).
Är inga problem för nån av oss att lyfta upp honom heller, då gosar han in sig under hakan på en och kurar så högt se hela katten brummar ^_^.
Han hälsar också att hans nya syster är den coolaste han har mött, vill gärna vara där hon är och man lär sig så mycket av henne. Tex, att när dom speciella faten tas fram då blir det riktigt god mat som skinka eller kalkon, även är det nog hon som fått mig att bli en sån gosig katt, man ser ju hur mycket gos hon får när hon blir upplyft eller ligger sängen och myser innan läggdags ^_^.
Har hon varit ute en stund så springer jag direkt fram för att kolla läget när hon kommer in igen, man har ju saknat henne i hela 15 min!
Luna börjar även tycka de nästan är helt ok att han sover bredvid henne nu, nu slipper han morrandet och sura miner från luna förutom dom gångerna han lägger sig för nära då ryter hon fortfarande till och då springer kenai fram till oss för att skvallra och få våran uppmärksamhet en stund.
Vi är verkligen glada att vi valde kenai att komma hem till oss, då han är en underbar katt med stark personlighet och följa hans utveckling då han känner sig hemma här mer för varje dag och inser hur skönt det är att bli klappad, sova på husses fötter och veta att man har ett tryggt hem.
Skickar även med ett gäng bilder på honom och även en bild på lilla luna som speglar hennes personligt så bra, prinsessan på ärten ^_^
Hälsningar från Kenais Matte & Husse
Det är jag som är Zalve. Jag o min flickvän Sienna flyttade till ett jourhem för några veckor sen. I början var jag väldigt avvaktande. Dom två tvåbeningarna som vi flyttade in till hade ordnat det väldigt fint för oss. Massor med sköna liggplatser o klöspelare, så till o med jag som är lång o slank kunde sträcka ut mig ordentligt! Men dom ville klappa mig hela tiden, o jag är lite blyg så i början gömde jag mig bakom Sienna. Hon tyckte tydligen att det var ok att bli klappad o få ögonkråkorna bortpillade, men inte jag.
Men leka o jaga snöre, det är kul det o äta massor med mat.
(Zalve leker, Sienna blir klappad)
Men efter några veckor tyckte jag ändå att Sienna började svika mig. Hon tolererade mer o mer klappar o det tyckte inte jag är ok, så jag fick sätta hårt mot hårt o sätta henne på plats! Fattar inte varför tvåbeningarna inte gillade det. Sienna får skylla sig själv tyckte jag. Vi hade några ordentliga fighter hon o jag under tvåbeningarnas säng.
Men vet ni vad, igår hände nått underbart! Zlatan kom! Jag har saknat honom så! Sienna blev också glad att återse sin andra pojkvän i och för sig, men det känns ändå tryggt att ha honom här. Fast nu var ju situationen lite omvänd. Jag har ju varit här ett tag, så nu är det jag som får visa Zlatan hur det går till här! Man får tolerera klappar en hel del men det är faktiskt ganska mysigt! Man kan väl få ändra sig eller 😉
Men vill vi sova ihop nu så måste det bli sängen, vi får inte plats i katthuset 🙂 (Jag lät Sienna o Zlatan mysa lite själva en stund!)
Nu vill Zlatan säga några ord han med!
Hej, det är jag som är Zlatan. Tydligen så är inte Zalve redo att stå på egna ben än så då får man ju ställa upp, en klippa som man är så säger man ju inte nej. Tydligen så har dom inte fattat att det är i sängen o soffan som man softar i, så det fick jag ju visa på en gång.
Å det serveras god mat här! Första kvällen fick vi nykokt torsk, mums! I dag serverades det abborre i gelé 🙂
Men min mage har knipit lite. Jag har nog tvättat mig lite för mycket, hårbollar är inte så najs. Men här har dom nått som nästan är bättre än kattgräs som tur är, å det finns massor 😉
Å så har vi det här med klappar, hmmmm….
Blev överrumplad när hon klappade på mig i sängen. Så när det blev 3:e klappen på raken så blev det lite för mycket. Men jag överlevde! Så när hon lekte med mig så tillät jag att hon klappade mig på ryggen, även om det kändes lite konstigt. Men hon var snäll o klappade bara en gång i taget. Det kändes dock lite tryggare när hon klappade mig över pannan när jag fick lite godis!
Varma hälsningar från Sienna, Zalve o Zlatan samt Bo o Karin (servicepersonalen 🙂
Tack alla som kom och besökte och beundrade våra fina katter!
Stort tack även för trevlig samvaro samt för alla bidrag till vårt arbete att ta hand om bortglömda och vilsekomna katter!
Att vi har ÖPPET HUS i morrn! 😛
Välkomna!!!
Först så händer det inget å så händer det inget… Å så bara helt plötsligt så hivar de in tre brudar hit in i vårt rum!!!
Skitsnygga dessutom – Oh my Good – I think I´m in löööve…
/Max Kid of Rose
Ludvig har skaffat sig en adoptivson – Vincent!
Hej.
Ville bara skicka en hälsning och berätta att jag blir modigare och modigare för varje dag som går. Kliver runt på borden och trivs bra 🙂
Min ena syster Sigrid (Sigge) och jag är kompisar. Vi får vara ute i det fria själva på nätterna utan vår storasyster (Socker) som fortfarande är sur och butter för att jag flyttat in. Så på morgonen då alla kommer upp ligger alla mattor uppkrullade i hörnorna och vi har lekt hela natten! Sen sover vi på dagen då ”surkatten” är uppe.
Jag äter mycket, kommer alltid springande då kylskåpet öppnas och då får jag skinka av alla i familjen! Nu för tiden tycker jag mycket om att bli borstad och spinner gärna högt men jag blir fortfarande rädd för hastiga rörelser och det kommer att dröja lite till innan min familj kan bära mig. 🙂
Skickar med en bild där jag ligger och har tagit över köksön, vilket jag får för matte!
Kram från Frida med familj.
Katta adopterades 12 02 23 efter ca 4 år på katthemmet och då var hon inte klappbar alls. Hon flyttade tillsammans med Pinglan till en familj som bor ute på landet i Bro.
Vi vill bara säga att det ALDRIG är för sent och vi ska ALDRIG ge upp att våra skygga katter på katthemmet kan bli klapptama! 😛
Ett stort TACK till alla ni som tar emot en skygg katt i ert hem och låter dem utvecklas i sin takt.
Å så passar jag på att berätta för Rodrigo hur det går till – och varför det – och varför de gör så osv..
Han e en liten snorunge som ställer 1000 frågor hela tiden ska ni veta – å jag svarar så gott ja kan!
Sen har ja snacka så mycke att jag blir torr i mun vet ni – men då vet ni har de som städar åt oss snott allt vatten!
Snott alla våra skålar å hällt i en hink – vet ni!
Fräckt va? Men visst ja e inte så kinki vet ni – är ju fd. uteliggare å har vart me om värre – så no problemos – vet ni!
Skål!
/Vincent
In dead
André…
Eller hur André?
André?
Var ska du gå André?
Hallå André!
Men ja då – André?
Vart tog du vägen? – André!!!
/Lilla Grå
Tycker inte ja i alla fall ( å inte min mamma heller 🙂
Hälsningar från Mårris Kid of Rose
Ja röstar på mig själv jag!
Förresten – kan nån räcka mig godisburken?
Tack – ställ den här bara…
Kolla in mig!
/Tigrella
Mellan Pepper och Mizon vem skulle vinna tro?
Här kommer i alla fall Mizons bidrag!
(observara den speciella och unika ”tasståspreten” 🙂
Hm ja.. Jag hade ju en stund där i lördags – måhända så inspirerade jag den där Malte en smula… Å ja, hm… Vi har ju oftast en stund varje dag nu för tiden – Brunetten och jag…
/ Anton
Ni kan sluta kalla mig The flying cat.
Jag flyger faktiskt inte så ofta längre…
Och gör jag det så är det faktiskt typ erat fel för att ni kommer farande för fort!!!
Jag har ju hängt en hel del med Anton som är en klok gammal herre.
Han har sagt åt mig att tagga ner lite och tro det eller ej, men jag har lyssnat på honom!
Så om ni kan hålla er lite lugna och coola när ni kommer farande så får ni gärna borsta lite på mig.
Jag tycker faktiskt att det är jätte skönt men jag har lite problem med tillit…
Men om ni lovar att vara lite lugna och försiktiga så lovar jag att jobba på att lita lite mer på er 😉
Malte – som börjar landa nu
Hej igen,
Har inte hunnit skriva på några dagar och ville dessutom skicka med lite bilder till er. Sienna och Zalve mår prima! Äter, sover och leker. Sen blir det lite för mycket i bland o då måste man krypa in under sängen och gömma sig en stund och samla mod. Speciellt när dammsugaren kom fram 🙂
Båda flyttade snabbt upp på övervåningen efter att vi öppnat upp huset. Nya grottan är under någon av sängarna. Men dom har upptäckt att det är betydligt skönare att sova i soffan eller i sängen, dock inte på nätterna, då lekar man om än väldigt tystare än första natten 🙂
Sitta i fönstret och spana är också ett nöje, om det inte visas nått bra på TV förstås! Zalve satt 20 minuter och tittade på ett fågelprogram på TV i påskhelgen! Jag fick lydigt vänta på att det var slut och han hade tittat klart innan jag kunde byta kanal 🙂
Nu äter dom i köket, går på toan som är på sina ordinarie platser igen. Dricker vatten, både i fontänen och i vattenskålarna. Zalve gillar att dricka ur den stora behållaren i fontänen, medan Sienna gillar att dricka där vattnet rör sig mest!
Dom är så himla söta med varandra. Pratar o står i. Salve har även börjat prata lite med oss i köket. Vet inte riktigt om vad, för det har alltid funnits mat i skålen, men han kanske vill ha mera fisk 🙂
Annars är det faktiskt Sienna som tar detta bäst. Henne kan man sträcka fram handen och klappa nästan var som helst. Zalve däremot tycker att vi fortfarande är lite läskiga. Man kan klappa honom i förbifarten om han hänger med Sienna förbi en och det går ju bra, men försöker man klappa honom genom att sträcka fram handen så hoppar han undan.
Idag dock så låg han på sängen och jag sträckte fram handen, han hoppade undan samtidigt som han sträckte på sig och jag kunde börja klappa honom! Han la sig ner igen och jag kunde fortsätta klappa en stund innan han tyckte det var nog och gick. Men då Sienna är så mycket mer modigare i detta avseende och han avgudar henne så har han nog vant sig snart han med.
Det är kul att köpa katt grejer igen. Har varit och handlat lite nya leksaker och en ny klöspinne så dom har en i vardagsrummet också. Zalve gillar att kunna sträcka ut hela sin långa kropp när han ska vässa klorna 🙂
Just nu så ligger båda i våran kattkorg i sovrummet. Tur att den är av den lite större modellen så dom får plats 🙂 Och undrar om dom tänker ligga där och sova i natt……..
Men nu måste jag gå, båda har vaknat och gått ner i köket och väntar på middan, det serveras tonfisk i kväll!
Varma hälsingar från Jourhems Matte & Husse:
Karin och Bo
Hej och tusen tack för er sida.
Min Linus som jag efterlyste 26 november Ribby/Västerhaninge har jag hämtat hem. Han var borta i 7 månader.
Han befann sig nu under en veranda ca 6 km härifrån.
Lena som matat honom hela vinter skall flytta och hon satte in en annons på blocket förra veckan. En annan kattspanare
kände igen min katt från er sida, vet det pga den mejladress hon använde. Och gav mig ett tips- kolla det är nog din katt.
Ja det var min Linus.
Efter några timmars rop på honom med hjälp av andra, gav jag upp. Gick ensam till bilen ropade på honom och nu svarade han som vanligt. Här är jag matte…
Han var lite blyg och rädd, men jag tog upp honom i famnen och han borrade in sitt huvud i armhålan, då var han hemma.
Nu ligger han här och sover, han får stanna inne i tre veckor. Kattveterinären sa 3-4 veckor inne…. Jag får se om han blir tokig av att vara inne så länge.
Efter 4 dagar går det bra, använder Feliway som ska lugna ner oroliga katter.
Tack så hemskt mycket för att jag fick annonsera på er sida.
Linus mjauar och hälsar
Hälsningar Britt-Marie
På den ena har hon tagit sig in i en hörnhylla ca 1,5 m över golvet, petat undan fotot och lagt sig bakom porslinsfigurerna (och tagit sig ut igen) utan att ha sönder dem! 😛
( Snyggt Smilla – du är ett föredömme för våra väluppfostrade katter från katthemmet )
Den andra visar vilostund i soffan 🙂
( Vi tror vår fina Smilla har hittat hem! )
We just love little Tea and she seems to fit right in and feel right at home.
She is a great addition to our family!
She really loves little Scooby Doo and follows him every where around the house!
(Matte är från Amerika så ni vet! Det är därför hon pratar så där konstigt! / Puss o Kram från Tea)
Olsson (Luke) säger: Nu har jag flyttat hem, lagom till min 8-årsdag så bestämde vi att här stannar jag. Här ska jag bo nu, och jag kommer aldrig att behöva flytta igen. Det finns en plats för alla, och jag har hittat min! Och min familj tycker jag är världens bästa.
Tåligt har jag funnit mig att vara jourhems-katt, det är inte alltid lätt. Kezz och Ricky har rantat ut och in genom dörren, medan jag fått vara inne, inte med en min har jag visat att även jag skulle vilja gå ut, för sådana är reglerna, och jag är van att förhålla mig. Men nu är det slut på det. Matte kallade på mig häromdagen och sa: Nu du Olsson (Luke), vad säger du ska du gå ut? Oj, vad glad jag blev, klart jag ska gå ut svarade jag. Ricky var tillsagd att vakta mig, och jag går under restriktionen ”öppen dörr”, men vad gör det? Det var helt fantastiskt där ute! Solen skiner, snön som smälter, jord under tassarna, vinden i pälsen, alla fåglar och så bästa kompisarna Ricky och Kezz som håller uppsikt på mig, När jag kommer in är jag helt slut och jag sover djupt, så här skönt trött har jag aldrig känt mig
När Matte och Husse pratade om att jag skulle stanna här för alltid, för att jag ändå bor här, och kan ju lika gärna bo kvar för alltid, så bestämde jag mig för att ge klappträningen en chans, och det går riktigt bra. Vi övar en stund varje dag, och jag har börjat inse att det är rätt skönt att bli kliad under hakan, jag vågar till och med sluta ögonen och mysa en stund.
Matte säger: Olsson (Luke) är världens finaste katt, han har blivit mer tillgiven med tiden, i början ville han bara veta om det fanns något att äta, nu behövs inte det längre, utan han gillar att umgås helt enkelt. Han hade också svårt med ögonkontakt, men nu blinkar han frejdligt om man pratar med honom. Han anstränger sig verkligen när vi klapp-tränar, i början var han nästan ångestfylld, men höll ut och nu börjar han tycka att det är rätt skönt. Han tar mer plats och söker sig till öppna och högre belägna platser, gärna mitt på bordet. Han är emot stängda dörrar och tycker att rutiner är mycket viktigt. Han är otroligt förtjust i Ricky, han blir som en liten kattunge då, en stor kluns –Olsson J trampar och trampar bredvid Mini-Ricky så hela fåtöljen gungar, då njuter han verkligen.
Han gör sig bra som store-bror till ”grabbarna”, han är lugn och godmodig och så snäll mot dem. De å andra sidan hjälper honom att ta mer plats, och det var rörande att se hur de vaktade på honom ute, och höll koll på var han var.
Kezz och Ricky säger: Vi älskar vår Olsson, han är vår store-bror, och vi är så glada att han stannar här. Vi visste från början att han skulle bli en Husse-katt, och att Husse skulle glömma att 3 katter är för mycket, men just ”Hussar” kan behöva lite betänketid ibland J.
Hallå från Bromma, här kommer en liten uppdatering från:
Carmen, Chica och Leo.
Efter tre veckor under samma tak har mycket hänt med alla tre. Leo var väldigt tillgiven redan från första dagen här, men höll sig gärna lite undan i köket. I serveringsskåpet, eller uppe på kylskåpet för den delen, verkade vara hans favorittillhåll. Sakta men säkert har han rört sig ut i resten av lägenheten, och numera får vi se till att göra plats i soffan om han inte ska sitta på golvet och se butter ut. Om matte och husse ska glo på den där TV:n så kan de lika gärna klappa mig samtidigt, låter han hälsa.
Carmen och Chica är mycket nyfiken på pappa, och rör sig nu i lägenheten både dag- och nattetid. Tidigare var det helt otänkbart att de kom fram och lekte under dagens ljusa timmar. Det är mycket nosande och strykande mot varandra som gäller numera. Både Carmen och Chica kan till och med komma fram och nosa oss på handen när vi klappar Leo. Det verkar som att de är nyfikna och intresserade, men fortfarande lite rädda. Rör vi oss för hastigt så skuttar de iväg på behörigt avstånd igen. Trots det känns det ändå som att de tar steg framåt för varje dag som går.
Frukost brukar annars vara samlingstidpunkten för familjen katt. Leo sitter så nära han får på en ledig stol, Chica sitter på en annan stol en bit ifrån (och läser tidningen tydligen) medan Carmen mest är intresserad av blommorna på bordet. Växter verkar vara lite hennes grej generellt sett.
Hela familjen katt har börjat hänga emellanåt, även om Leo ibland viftar till med tassen när han tycker att tjejerna är för närgångna. 🙂
(Bifogar några bilder på familjen & frukostkonstellationen).
Hälsningar,
Carmen, Cica och Leo (med husvärdar 🙂
Fiiiiiina Zingo är ju vår April katt 2013
Här ligger han å myser på micron i vårt kö.
Give me five!
Zingo ligger inte på micron i köket på katthemmet längre – Han flyttade till en ny matte och husse för några dagar sedan!
(Han blev hämtad på kvast och orten hette Blåkulla 🙂
Å Nä – Vi är inte sponsrade av Electrolux… Tyvärr…
Roger går under namnet Roger Rockare på katthemmet. Han är en riktig mysgubbe som sprider glädje och älskas av alla andra katter. Hans stora glädjeämnen i livet är god mat, umgås med sina vänner och att leka 🙂 Han kommer från en stor släkt av 80 katter som blev övergivna vid ett hus i Mörtnäs på Värmdö. Kvinnan ansåg att 20 av katterna var hennes men då hon inte hade kastrerat dem så hann de bli 80 st innan vi blev larmade.
Moa är en förvildad katt som ensam höll till vid ett stall ute på Bogesund, där hon också födde sina ungar. Ingen vet var hon ursprungligen kom ifrån. Länge höll hon sig mest för sig själv här på katthemmet men i dag har Moa blivit en självklar medlem av ”Familjen Mörtnäs”. Allt som oftast ser man henne ligga och mysa ihop med Roger eller någon av de andra katterna från Rogers släkt.
Moa har nu blivit en trygg och lycklig katt som inte längre behöver känna sig ensam!
En fortsatt fin påskhelg!
Hälsningar från Chiquita (Alla andra på katthemmet hälsar också!)
Önskar jag och alla mina Kycklingkompisar! 😛 Med denna påsksång och dans!
Hej små kycklingar kom bli på gasen å låt oss påskiga vara – Å lite här å lite där – å så vare någe mera…. Hej små kycklingar kom bli på gasen å låt oss påskiga vara… Tra la la la – tra la la la …
Sorry fan pinsamt…. Men ja kommer inte ihåg det dära mera…
I allafall så GLA PÅSK! 😛
Puss från André
Nä ä vet ni va det har jag faktiskt vuxit ifrån!
Men ja äter gärna påskgodiset – Tack! 🙂
/ Lilla Grå
Gla påsk på er allihopa!
/Pepper
Först så vill jag betackar mig så mycket från vissa syrliga kommentarer från vissa herrar som inte ens bor här längre. Du blev säkert utslängd bara för att du var så oförskämd! (Å du har säkert tasssvett också!) Hmf!!! Jag är faktiskt fint fyllig (det är vad brunetten här kallar det) å det är nått fint och kvinnligt faktiskt!
Ja – Nog om det tramset!
Till saken!
TÄNK! Tänk till ordentligt nu Brudar… Ett STORT Påskägg kommer hit och snorenkelt att räkna ut från vem – (Om man har en knivskarp hjärna som jag har) VEM kom med påskägget? Jo som sagt enkelt… En lång man (inte alls okänd) kliver in på katthemmet med en påse (det hände förra lördagen). Å vem va han då undrar ni? En tupp? Nä det var som sagt snorenkelt! Det var Kattis nya Husse – Jag smyger efter och visst mycket riktigt så langar han upp det stora ägget i köket.
Alltså det stora ägget är från Kattis, Snövit å Viper och för oss att dela på så klart – Om jag nu ens behöver säga det… Suck…
KLART SLUT! (Å tack snälla NI för Påskägget!!! 🙂
Hälsningar från Florence – Den enda på katthemmet med både stil och hjärna! (förutom kanske möjligen Blondinen här…)
Ni har väl ögon å se me – va!!!
Gourmét – va – vems favvo är det – va???
Jaha?
Ska jag behöva öppna den själv? – Va? Hallå!!!!
Lite service här va – Tack…
/ Prinsessan Sandra
SOLKLART!!!
Det är ju till mig så klart! Det ser ni väl! – PRÄST OST 😛 Thats meeeeeeeeee!
/Stjärna
Floreeeence!!!
Du som påstår att du har koll på läget – Vad är det här – När kom det – Å till vem???
Till mej?
Till mej?
Till mej?
Eller vad är det som har hänt?
Man brukar alltid hitta Seppo i en hög med Tuffing och Chippis…
Men nu verkar det som att han skapat sin egen lilla hög 😉
Eller är det bara helt naturliga vårkänslor som hänger i luften?
Zigrid och Sandra verkar iallafall mycket nöjda med att få vara i Seppos närhet och fokus
Ja, ja, ok – jag gjorde det…
MEN det var bara en kort stund å det var mörkt å ingen annan såg…
Å det hände bara 1 gång å det gick snabbt…
Så man kan säga att det aldrig hänt…
Hm m ja, så tycker jag vi kan se på det – faktiskt, ja menar att leka med en laserprick är ju lite under min värdighet – det måste ni ju själva förstå !
Ja , hm m…
Så pratar vi inte mer om det!
/Von Ludvig
Att det är ”några” som fått span på mig.
Och tydligen bor där 2 jätte snygga killar 😛 hos de där ”några”!
Brudarna säger – Chilla bruden, inget är helt klart – men om du sköter dina kort rätt så kommer du att kunna uppgradera dig från våra liggbäddar på köksgolvet till en riktig bädd i nåt som kallas sovrum – å det du!!! Dom syftar nog på när dom blev insnöade här en natt å va tvugna att sova över, då bäddade de egna liggbäddar på golvet- mycke större än våra – fattar inte varför vi inte kan få ha sånna jämt ? De va supermojsigt å mjukt att sova i dem, ja snodde åt mig en direkt ( sista bilden) !!! Men tydligen om ja förstår det hela rätt så finns det nått ännu bättre å mojsigare att sova i !? Sovrum?
Men Brudarna snackar som vanligt så där flummigt – att man inte förstår va de menar men jag säger så här…
Är det snygga killar inblandade så är jag på! – Ja då tänker jag inte backa, då är det bara att tuta å köra för min del! 😛
Hälsar Tea som är extremt öppen för förslag 😉
(Å till grabbarna – Så här ser jag ut – bit för bit och i helfigur – Inget å snacka om va? – Vi kör va! 😉
För två veckor sedan var hon klar med sin medicinering.
Hon var pigg, glad, lycklig och hennes framtid såg ljus ut.
Snälla människor hade bidragit med pengarna för att göra hennes kommande ögonoperation möjlig och tiden för operation var bokad.
Men så för en vecka sedan så händer det ofattbart sorgliga, hon tappade sin energi – Vår Lilla Loppa hade viljan att leva men kraften rann ur henne. Vi stod handfallna då inget fanns att göra – Åter igen hade det grymma ödet slagit till…
Lilla Loppans svåra start i livet hann ikapp henne – Vi hann inte se det komma – Hon som var en fajter och kändes så stark. Hon fick stilla och fint somna in i sin älskade Maddes knä på katthemmet.
Vår älskade, älskade Lilla Loppa – Vi är så ledsna att du aldrig fick uppleva det liv du kämpat så hårt för.
Men vi är så tacksamma att vi fick chansen lära känna dig och att vi fick ha dig hos oss en stund – Om än för en alldeles för kort tid. Du stal en bit av våra hjärtan och där kommer du alltid att finnas kvar.
För alltid Lilla Loppan
Tack alla Ni snälla underbara människor som lämnat bidrag till Loppans ögonoperation.
Vi vet inte hur vi ska hantera detta mer än att göra det bästa av situationen.
Vår tanke är att lägga bidragen i en fond ”Lilla Loppans fond” och när nästa katt kommer in till oss som är i behov av extra kostsam vård så får vår Älskade Lilla Loppan dela med sig.
Å det är jag stolt över ska ni veta – Det är sant att vi blir fler och fler och det tycker jag är helt rätt.
Så jag ville bara säga:
Satsa på RÖTT i vår det är helt rätt färg!
/ Calle
Vilda och Esmeralda har ju hittat en matte som de vill ha.
De är ju och provbor där sen ett par veckor tillbaka.
Men sedan länge var det bestämt att deras matte skulle resa bort några dagar och att tjejerna skulle komma in och bo på katthemmet dessa dagar.
Så här nöjda var de när de åter fick komma hem igen.
Jag håller nu på att lusläsa den där boken som de skriver upp allt i typ efter ledtrådar…
Fan vicken handsstil de har brudarna…
Knappt man kan tyda vare står ju! Hjälper inte ens att jag tar mig ett glas eller två…
Jag skulle verkligen behöva hjälp med det här…
Alviiiiin Vackeeeeer – Var e ruuu?????
/Florence -A Lady in neeed…
Om att få flytta till ett eget hem där hon får gå ut i sommar och känna gräset under tassarna igen…
Va???
Allt som finns e en gammal kaka – halväten dessutom….
Vaere som händer här på haket?
Va??? Äre så här man ska behandla en Prinsessa – va???
Ja kommer att skriva det här i boken – Så det så!!!
/ Sandra
Julen kom och prästost ja fick javisst
Nu är kylskåpet så tomt å trist…
Påsken snart är här det sägs
Undra va Påskharen har me sig för ”grejs”?
/Stjärna
Han borde akta sig den där Zlatan – VISST Han e min kille – inge snack om saken men att uttrycka sig så???
Va?
Han ska få – Vänta bara!
Å bara så ni vet så vare ingen fest alls i lördags!
Zlatan hade bara fått upp locket till mynta burken å han tål ju typ ingenting… Så han låg å flummade i dimma hela lördanatt …
Så det han svamlar om var bara mynta drömmar – Party – Hmf!
Skulle inte tro det va – hadde jag nog satt stopp för i såfall- bara så ni vet!
Så det så!!!
/Morr från Sienna
Ludvig: Va säger du – märkte du nått särskilt i lördags?
Pappa Simson: Nä ä va skulle da ha varit?
Ludvig: Ja mena Zlatans party – de höll ju igång rätt bra där inne i socrummet tydligen
Pappa Simson: Jaha säger du . Hm – nä ä jag hörde inte nått – varu där eller?
Ludvig: Nä ä vet du, sånt håller ja inte på med längre – artros vet du…
Pappa Simson: Jaha – jo sånt kan man stå över nu för tiden, ja fick nog av sånt i Vallentuna vet du – va rätt mycke party där…
Ludvig: Jaha ja – hm… Vare mycke brudar där?
Pappa Simson: Jovars men ja tog ju me de två bästa vet du morsan (Emilia) å så Tea vet du hon e ju ett riktigt kex!
Så vare månda igen då…
Bersen e slut å brudarna väck…
Jo – så e de me de…
Borsta av sig lite mynta å gurgla lite munvatten å tillbaks till frugan då…
/Zlatan
Du har rätt de håller säkert på med sina utomjordskrafter – testar dem i smyg på nätterna när inga människor är här…
Hm… tack för tipset Alvin – jag ska gå vidare med det här! Hörs!
( Å Du – förresten Alvin… Du kanske kan dyka över nån lördakväll å hjälpa mig lite med det här? 😉
/Florence
Ja – Va ska man göra?
Den där Pepper ligger ju bara å slaggar hela dagerna ( å säger med sin släpiga röst: ja ja – ja kommer snaaaart…) Hmf! Tror jag va ja vill om!
Ska det bli nån ordning på det här haket så får jag ju se till att nått händer (tassar på så att säga…) / A woman has to do what a woman has to do – you know… BY HEEER SELF!!!
VAD är detta – NÄR hände det och VEM är den skyldige???
Jag återkommer med en lösning av fallet.
/ Florence
Jag blev mördad i går
Min historia?
Jag bodde hos människor när jag var liten det kommer jag ihåg, sen hände något konstigt. De lämnade mig i skogen, en dag åkte vi bil och så stannade vi och så bar de ut mig – hällde upp lite mat och så åkte de i väg – jag förstod inte vad som hände.
I början bekymrade jag mig inte så mycket, det var spännande i skogen, jag jagade små möss som jag åt för maten tog slut rätt snabbt och jag hittade en håla i marken som jag kröp ner i på natten då det blev kallt, mörkt och lite läskigt.
Tiden gick och mina människor kom aldrig tillbaka och hämtade mig.
Det kom andra människor som jag oftast gömde mig för men ibland så vågade jag mig fram och tiggde lite mat när de hade matsäck med sig och satt på marken och åt. De slängde åt mig lite bröd och om jag hade tur ibland lite köttbitar.
Det började bli kallat ute och hålan höll mig inte varm på nätterna längre så jag började vandra för att söka bättre skydd. Då träffade jag på andra kattvänner som mött liknande öde som mitt så jag stannade hos dem och vi höll ihop. Det kom människor ibland även till det nya stället. En flicka var snäll och gav oss vatten och mat och varma kojor att söka skydd i och andra var dumma och slängde pinnar och stenar på oss och förstörde våra varma liggplatser som den snälla flickan byggt upp. När de dumma kom så sprang vi alla till skogen och gömde oss men ibland så var det någon som inte hann undan och det vill jag helst inte minnas eller prata om…
Jag blev gammal nog att få ungar i min mage och så blev det också. Vi var inte så många kvar nu några hade fått följa med den snälla flickan och några hade bara försvunnit.
Jag födde mina ungar ensam i en håla som jag tyckte var tillräckligt djup och i alla fall lite varm för ute var det nu snö och det var kalla dagar och nätter.
De första veckorna så låg jag med mina små för att hålla dem varma. Jag fick skynda mig att snabbt springa ut för att hämta lite mat som den snälla flickan lade ut och sedan snabbt tillbaka för att mina små inte skulle bli för kalla.
Så en dag när jag skyndade mig ut för att äta så var de dumma människorna där ute, de såg mig komma upp från hålan så jag sprang snabbt till skogen och gömde mig.
Jag såg hur de gick fram till hålan och jag förstod vad som skulle hända så jag blundade och lade mig ner… Där låg jag länge jag kunde inte förmå mig att gå tillbaka till min håla jag kände doften av blod. Jag låg kvar där och tryckte – jag vet inte hur länge.
Men så småningom så gick jag tillbaka till min håla där var tyst och tomt och kallt. Så kände jag att det luktade färsk mat – hungrig som jag var så slukade jag maten och allt kändes lite bättre ett kort tag. Att äta är att överleva, det hade jag lärt mig…
Men sedan började det – en intensiv smärta i magen som bara blev värre och värre den spred sig i hela kroppen och jag kunde inte röra mig. Jag låg där på marken och såg hur de dumma människorna närmade sig – de skrattade och hade något i händerna som gjorde ont när de slog mig med.
Sedan minns jag inte mer för jag fanns inte mer – jag är död nu.
Det var mitt liv som jag ville berätta för er om jag – en liten honkatt som kallades för Flingan
Jag vill tacka Dig Niina – Tack för att du gjorde vad du kunde – Tack för att du tog hand om mig efteråt och tack för att du gav mig ett namn – Lilla Flingan, jag tyckte mycket om att ha ett namn igen.
Nu kan Lilla Loppan opereras!
Vår önskan om att få bidrag till Lilla Loppans ögon-operation har gått över förväntan. Redan efter en dag den 4/3 hade vi fått in 5.100 kronor av generösa underbara människor!
Stort TACK till alla som bidragit! Insamlingen till just Lilla Loppan är avslutad men donera gärna en slant till de övriga katterna.
När Loppan var ca 8 v gammal så fångades hon in i Tensta där hon levde som hemlös. Hon fick komma till ett av våra jourhem där hon fick äta upp sig och bli stor och stark för att sedan komma in till oss på katthemmet. Allt är bra, Loppan är pigg och glad – men plötsligt händer något, vi upptäcker att något är fel med hennes öga. Hon har drabbat av en svår infektion och medicin sätts in omgående.
Medicineringen blir långvarig men till slut hejdas infektionen, dessvärre har Lilla Loppan fått bestående skador på ögat som besvärar henne mycket och hon behöver nu få det bortopererat.
Operationen kostar 5300:- och vi vänder oss nu till Er alla för hjälp att samla ihop pengarna så vår söta Lilla Loppa kan få den hjälp hon behöver.
Sätt in ett belopp (inget bidrag är för litet! 🙂 på vårt plusgiro 540710-1. Skriv ”Lilla Loppan” i meddelandefältet, så att ditt bidrag säkert går till just hennes ögonoperation!
Lilla Loppan (och vi i Föreningen Djurhjälpen) tackar på förhand!
Queeny är en lekfull kattdam som älskar sin gula gummiboll som hon gärna går runt och bär på! Att vara med där det händer något är för henne en självklarhet – social som hon är. Hon dricker gärna vatten ur ditt vattenglas, eller varför inte direkt från kranen i köket – det är också gott!
Queeny kommer från en liten kattkoloni som bildades då hennes ägare övergav henne och hennes vänner. Han flyttade från sin sommarstuga i Sollentuna och lämnade dem kvar. Hon blev ledaren i gruppen och en ganska dominant sådan. Queeny är och förblir nog en primadonna och vill gärna bli behandlad som en sådan och vi gör vårt bästa 🙂
Men vi har förhoppningen om att hon snart ska få ett eget hem som skämmer bort henne och som kan erbjuda ett spännande liv på landet fullt med äventyr. Vi önskar alla en riktigt Glad påsk!
(Queeny har flyttat till en egen familj i Vaxholm – å där trivs hon bra och blir uppassad så som hon förväntar sig!)
Vilken kille och vilka framsteg!
Från en orolig blyg herre som gömde sig totalt på dagarna till en mer och mer modig herre som till och med tittar fram på dagarna.
Vi är så glada över hans härliga framsteg.
Vi anade att det fanns i honom och nu njuter vi över att han övervinner sin rädsla och blir tryggare med tiden.
Hälsar Jesse James ”provbo” familj.
– Jo vi är medvetna om att filmen råkade var upp och ner
– Men den är för bra för att inte visa !!!
– Som vi brukar säga…
– Vårt motto är inte ”Ett hem till varje katt utan ”Rätt hem till varje Katt”
– Och det råder ingen tvekan om att detta är precis Rätt Hem för vår Jesse James!
Hej!
Mikus på Resarö hälsar att det är bra att vara med Boris och tvåbeningarna. Bästa sättet att bli utsläppt är att klösa i mattan vid ytterdörren. Boris är snäll och ibland räcker orken till lek.
Mikus är en mycket kelig och trevlig kissekatt och har funnit sig väl till rätta. Han får gå ut så mycket han vill och kommer när vi visslar på honom.
Hälsningar Gunilla o Sven Ahlstedt
Lilla lilla Hjärta.
Var kommer du ifrån och hur har du lyckats överleva.
Vi har ingen aning och kommer heller aldrig få svar på dessa frågor.
Men vi förstår är att du i många långa år har haft det väldigt väldigt svårt.
Ditt liv i hemlöshet har satt sina spår – du har hemska ärr på kroppen, bitvis saknar du päls, dina tassar är köldskadade, du har inte många tänder kvar.
När du kom till oss var du väldigt stressad, spottade och fräste – du var rädd och såg oss som ett hot.
Nu när en tid har gått så har du förstått att vi inte är farliga, att du kan sova lugnt på mjuka filtar och aldrig mer kommer att sakna mat, du börjar känna dig trygg – vi ser det i din blick.
Sakta men säkert vågar du lita på oss människor igen, du börjar minnas känslan av beröring, att klappar är mjuka och sköna.
Lilla lilla Hjärta
Vi lovar dig att du aldrig mer kommer att vara ensam – du kommer aldrig mer behöva frysa och vara hungrig.
Ditt lidande har varit svårt och dina ärr kommer aldrig att läka fullt ut….
Men vi lovar dig att resten av ditt liv ska vara fyllt av kärlek och trygghet – inget ont ska någonsin hända dig igen.
Får man nu när man ska va ute i rastgården!
Man får lyfta tassarna högt – man kan ju tycka att de kunde skotta lite bättre de där brudarna som påstår sig jobba här…
Sitter i köket å fiiikar – de e va de gör – bara så ni vet!
Så det så.
Hälsningar från André
Nu har jag fått nog!!!
Jag orkar inte lyssna på Lilla Grås tjat en gång till!!!
Kom hit då brudar…klappa på då om det ska vara så viktigt!!!
(men jag fattar inte va det ska vara bra för…)
Åhhhh – Det var ju rätt skönt trots allt. Jag borde ha testat detta för länge sedan.
Men aldrig att jag kommer erkänna det för Lilla Grå, så rätt ska hon aldrig få.
Trevlig söndag // Stjärna